stuterikry.blogg.se

Kommer du ihåg Gullan Bornemarks visa om Valpen min? Den fångar på många sätt precis hur det är att ha valp, tänker jag. Jag slogs av det när jag saknade en strumpa som jag skulle lägga i tvättkorgen. Plötsligt var det bara en strumpa kvar, men jag hittade den i munnen på Zizou en bit bort, och tänkte "då har valpen den i munnen".

 

 

 

 

Att ha valp betyder att man blir väckt på natten av en kissnödig eller leksugen valp. Och man får hålla koll på saker som annars faller offer för de vassa gaddarna.

 

Och visst skulle han hellre äta något godare än hundmaten. Men vi håller i planen och tänker att han knappast kommer svälta ihjäl av att hoppa över något mål.

Han är nyfiken på hästar och kvigor, så vi tränar på att han ska titta på dem bredvid mig och inte springa in till dem. Eller att sitta mellan mina fötter och spana - det blir bra det med. De kikar nyfiket från båda håll - både valpen och hästarna.

Halsband är onödigt och kliar, tycker han. Oftast går han lös och utan halsband, men vi tränar förstås med också. Han är duktig på att komma när jag ropar och han följer fint. Om han glömmer det, och det inte verkar farligt så gömmer jag mig så att han blir påmind om att följa med. Jag kan inte låta honom se till att jag följer honom - tvärtom tänker jag blir bäst.

 

Efter allt bus så somnar han snällt vid mina fötter. Och faktiskt är jag mer förvånad över hur snäll och smidig han är än något annat. Nyfiken, lagom modig och glad - jag tror att jag har en riktigt härlig hund i Zizou.