stuterikry.blogg.se

Det var väl dumt, men jag blev jätteledsen när jag fick protokollet från den senast onlinedressyren på Dressyrgården. Jag var väl medveten om vad som inte hade gått bra, och hade ju skrivit om det själv: https://stuterikry.blogg.se/2021/april/plocka-ihop-bit-for-bit.html Men ändå... Jag orkade inte läsa alla kommentarerna. Inte då.

 

"Läs kommentarerna och träna vidare" var precis vad jag inte klarade just då - det sista som stod och det första jag läste. En viktig del i detta var förstås att träna vidare var inte aktuellt. Protokollet kom några dagar efter att jag hade hittat Aska kraftigt halt, och hon var ännu långt ifrån bra då. Det kunde ju inte domaren veta, men besvikelsen slog mig som ett hårt slag i magen. Jag blev bara ledsen.

När slutresultatet landade på 59,8% kändes det bara hopplöst. Det gick inte bra, och träna skulle jag inte kunna på ett tag. Blä!

 

Bara lite tidigare hade jag fått protokollet från onlinedressyren i april. De digitala tävlingarna kom tätare än vad protokollen hann komma åter, så resultatet från min Lätt B:1 den gången (https://stuterikry.blogg.se/2021/april/nasta-niva.html) kom efter att jag red lätt C inför första maj. För vår debut i lätt B fick vi 57,68%. Resultatet från Östergötlands fjordhästförenings onlinedressyr väntar jag ännu på.

Resultatet i lätt B var jag jättenöjd med! Det var massor med saker som kunde bli bättre, men inget betyg under 5. Inget högre än 6,5 heller, men känslan var bra och jag tänkte att lätt B kommer vi kunna rida helt ok när vi tränat lite mer. På slutet av det protokollet fick vi den fina bild som jag har överst i inlägget. Härlig teckning som Catrin skickade som bonus. En inspiration att bjuda upp Aska till dans.

 

Så jag var alltså mer nöjd när jag fick mindre... Och det var förstås delvis för att det var ett svårare program. Att klara över 57 när man inte känner sig redo utan mer vill testa hur långt det är kvar - ja, det är OK. Att få under 60 när man fått mer än 65 förut - det är inte lika kul.

Men med lite perspektiv känns det bättre. Träningsuppmaningen har jag inte kunnat följa. Inte än. Men jag har läst till slut. Och jag räknade lite också. Om man tar bort den ena galoppen så blir snittet för resten 61,8 % (och då är ändå den dåliga halten kvar). Om man tänker att jag hade fått 5,5 på de betyg där jag fick 3 och 4 (för fel galopp och sent rättat), som jag hade på den andra, så blir snittet 61,3%

 

Och DET är faktiskt helt OK på den nivå som vi är, och inte minst med tanke på att den dagen fungerade typ inget. Allt var rörigt, filmaren på dåligt humör och fokus kunde varit bättre. Så nu hoppas jag att jag snart får chans att verkligen jobba vidare och bli bättre.

 

Hältan tog lite längre tid på sig än jag hoppades efter en vecka. Antagligen hände något när skon flög, så det finns lite kvar att läka ut. Tråkigt just nu när vädret bjuder in till ridning och det var träningshelg planerad. Men jag ska stilla mig och ge henne den tid hon behöver. Att få vara frisk är ju mycket viktigare än att rida program.

 

Och lite gladare blir jag också av Catrins fina teckningar. Några gånger har jag fått en häst ritad på mitt protokoll. Första gången förra våren då jag vann utlottad goodiebag, som ledde till att jag började träna digitalt - vad jag är glad för det! Sist bilden från i påskas. Och som sagt överst bilden på Aska - den är jag väldigt glad för, och den ska jag tänka på när vi kommer igång igen.