Barfotavinter

Under många år hade jag hästarna barfota vintertid. Det har flera fördelar, inte minst i form av att man slipper snö som klampar i skorna. Barfotahästar tar sig fram bra, så länge det inte är blankis.

Men om det är is, och om man ska köra skogskörning, där det verkligen kan behövas att hästen tar i med tån - då behövs det bra vinterskor. Med det menar jag bra snösulor och fyra brodd per hov. Jag har haft snowgrip och fast brodd i tårna (två stycken) plus skruvbrodd i trakterna på de som jobbar de senaste åren.

Det har jag varit nöjd med, men jag bestämde mig ändå för att testa det gamla konceptet i år. Dels för att jag insåg att det blir inte jättemycket uteritter (där vi har vass kross på många av vägarna) på vardagarna. Dels för att Aska har väldigt bra hovar - lagom hårda och med bra tillväxt. Och så är hon rätt bra på att råka kliva av en framsko.
Så vi drog av skorna på henne och skodde varken Hassle eller Finja senast. Om det inte känns bra går det ju att ändra sig.

Aska fick åka till ridhuset och träna samma dag som hon fått av skorna. Ella red och jag spanade. Vi tänkte ta det lugnt, eftersom hon så nyss blivit barfota. Det tänkte inte Aska. Hon jobbade på som vanligt - man blir glad av henne!

Till våren blir det troligen skor igen, fär vägarna är vassa. Eller är det dags för mig att på riktigt testa boots? Jag har testat lite, och framför allt Peppe då. Men jag ledsnade på att det tar mycket tid att fixa med och att de flög av för ofta. De kanske har utvecklats sedan dess. Är det någon som har bra erfarenheter att dela?

Dotterns russ har cavallo boots fram. Lätta att sätta på och har aldrig ramlat av trots vilda galopper.