Vad är en ras?
Idag får ni möta en ny gästbloggare: Jenny Hagenblad. Jag har träffat Jenny då och då, och nästan alltid i samband med connemarautställningar eller andra event där det dyker upp connemaror. Hon fotograferar massor och bra, och bidrog bland annat till några bilder när jag dömde connemara tidigare i höstas.
Då frågade jag om hon skulle vilja gästblogga, och till min glädje har hon nu skrivit ett inlägg, där även fotona förstås är Jennys. Med sitt ponnyintresse och biologiska kunskaper blir det en mix som passar fint i bloggen:
Att organisera och kategorisera saker är nödvändigt för oss människor för att kunna överblicka vår omvärld utan att drunkna i detaljer. Som hästmänniska intresserad av ponnyavel märker man detta kategoriserande inte minst i indelningen av ponnyer i olika raser.
Att dela in hästar i olika typer går långt tillbaka i tiden. Redan på 1300-talet pratade man om klippare och menade då en liten, livlig och snabb häst. Bland mer nutida begrepp har vi varmblod, kallblod, fullblod, halvblod. Från de brittiska öarna har vi fått ord som ponny, cob, där det inte bara är mankhöjden som avgör vilken kategori en häst hör till, och på en brittisk tävling kan man bland de stora hästarna stöta på klasser för hunter och hack.
I 1800-talets England delade man in hundar i kategorier som bland annat terrier, pointer och retriever utifrån deras användningsområden. Problem uppstod när man började bedöma hundarna exteriört - en terrier kan se väldigt olika ut och vilken typ av terrier skulle domaren döma hunden utifrån? Om domarens syn på hur en terrier skulle se ut var helt annan än hur ens egen terrier såg ut var det ingen mening med att åka på utställning även om hunden definitivt var en terrier!
Resultatet blev att de olika typerna delades in i raser med specifika rasbeskrivningar för domarna att utgå ifrån. Användbart på hundutställningarna, men myntets baksida var att avelsbaserna snävades in när varje ras avlades för att så väl som möjligt uppfylla rasens rasbeskrivning, med inavelsproblematik till följd. Boken The Invention of the Modern Dog: Breed and Blood in Victorian Britain av Worboys, Strange och Pemberton rekommenderas för den som vill läsa mer om hur hundraserna först uppstod in England.
Ett sätt att definiera en ras kan vara "individer som utseendemässigt överensstämmer med en viss rasbeskrivning". Ofta var det på detta vis man kategoriserade individer när en stambok först upprättades. Stamtavlan, eller om den var känd, spelade mindre roll om individen bara hade mer eller mindre rätt exteriör.
Ett annat sätt att definiera en ras är "individer som är införda i en viss stambok". Russet Khedivens ättlingar är russ eftersom både de och Khediven är införda i russ-stamboken och connemara-korsningarna Carna Dun (engelskt fullblod x connemara) och Clonkeehan Auratum (arabiskt fullblod x connemara) är connemaror för de är införda i den irländska connemara-stamboken.
Med den här ras-definitionen kan man släppa in individer med intressanta egenskaper i rasen även om de själva inte fullständigt uppfyller rasbeskrivningen. De kan motverka inavelsproblematiken och berika rasen med nya egenskaper som efter några generationer inkorporerats i rasen och uttrycks i rastypiska ättlingar.
Från ett biologiskt perspektiv är en ras "en grupp individer som tillhör samma genpool och som genetiskt skiljer sig från andra raser". Genotypar man ett blodprov från till exempel en islandshäst eller en shetlandsponny kan man säga vilken ras blodprovet kommer ifrån utan att någonsin behöva se individen. Med en sluten stambok kommer en ras med tiden att mer och mer utvecklas till att utgöra en unik genpool.
Och till slut kommer det inte spela någon större roll hur man definierar sin ras. Individer som är införda i en viss stambok kommer att utseendemässigt överensstämma med rasbeskrivningen och de kommer att genetiskt tillhöra rasens unika genpool.

Tycker mig se connemara, Gotlandsruss, fjordhäst och kanske welsh och sen nån form av bassethund.