Domargåvor
Som domare får man betalt för sitt uppdrag. Inte så att man blir rik, men ändå mycket mer än alla andra funktionärer. De flesta sliter gratis. Oftast får de mat och fika, och ibland reseersättning.
Domaren får allt detta, och inte så sällan en gåva också. Inte självklart och inte nödvändigt, men man blir förstås glad. Jag tänker att det bidrar till att det är värt att stiga upp tidigt, åka långt och att lägga fullt fokus. Jag har många gånger fått gåvor jag verkligen har uppskattat.
Och jag minns fina dagar när jag tittar på eller använder sådana gåvor. En del försvinner med tiden, förstås, och tur är väl det. Det kan vara korgar med godsaker eller blommor. Äppelmust eller cider, godis och härliga blommor. Fint och väldigt bra att få.
Annat har jag kvar ännu efter många år. Det är några av mina favoritmuggar, flera som bara används till fint. Som den från Mälarruss 2007 eller de från Marimekko som jag fick i Finland. Igår fick jag en mugg hos Örebro ponnyavelsförening och den kan säkert bli en ny favorit med den fina fjordhästen. Väldigt fina gåvor var det, och de gjorde mig glad.
På utställningen i Tidaholm fick jag en annan mugg av samma konstnär som den från Mälarruss. Och så en påse kaffe - perfekt kombination! Igår fick jag godis och te - jättebra det med!
Två shetlandsponnyer av keramik har jag också fått. En på riksutställning för många år sedan. En från årets avelsvärdering. De står på hedersplats i hyllan, tillsammans nu. Och de här vackra kopparna fick jag på russutställning på Gotland.
Det finns mycket mer som vore värt att nämna. Många år och många tillfällen har det blivit. Allra finast är alla minnen och alla fina möten med människor och hästar. Med hjälp av de här gåvorna så kan jag resa i minnet och se dessa stunder framför mig igen.
Något som verkligen fungerar som minne och inspiration är när man får fina böcker och tidningar. Ofta av föreningarna och ibland av domarkollegor. Sådant kommer då och då på posten också, och jag har en guldgruva att bläddra i för att lära ännu mer. Man blir aldrig färdig. Det är en ära och ett ansvar och en lång resa mot ny kunskap och erfarenhet.
