Oxhandel och mjölkbälte
Jag bor i det man ibland kallar mjölkbältet, alltså den del av Sverige där det finns flest mjölkkor. En stor del av landets kogårdar finns i ett område som ligger som ett bälte tvärs över vårt land.
Att prata om mjölkbältet är väl ett ganska nytt påfund. Men det finns annat som minner om att det i denna trakt funnits nötkreatur sedan länge. Jag tänker på ortsnamn som Koanäs (Eksjö), Kalvsved (Ydre) och Tjurhult (Värnamo). Kanske har de inget med kor att göra egentligen, men jag tror nog ändå att de har det.
I förra veckan besökte vi Eksjö museum på en av Peppes och mina små utflykter. Vi hade inte planerat det, och visste knappt att det fanns, men i det iskalla vädret kände vi för att inte bara strosa i Eksjös vackra gamla trästad, utan ville in.
Det fanns lite av varje, en del passerade vi snabbt och annat var mer intressant. Albert Engström-utställningen var kul att se, och gav perspektiv på historien.
Sedan fortsatte vi till delen om Eksjö. Där fick jag lära mig att oxhandel varit en av Eksjös huvudnäringar. Uppfödningen av oxar lämpade sig väl i de skogrika bygderna på småländska höglandet.
På Vasa-tiden drevs oxarna norrut för att bli mat till kungen och hans folk. På 1600-talet ökade också handeln med Bergslagen, där de behövde många oxar både för kött och hudar. Hudarna användes till läderlinor i gruvorna, och köttet bland annat till falukorv.
En stor del av oxarna till Bergslagen kom från Eksjö - det visste inte jag innan. Handeln utvecklades så att det på 1700-talet fanns ett 20-tal förmögna oxhandlare. Förutom oxar förde de med sig tobak, som de hämtade i Karlshamn. I Karlshamn var bergslagssmidet eftertraktat, och de kunde byta det mot tobak och dyra tyger. Då, för 300 år sedan, var denna transitohandel den viktigaste näringen i Eksjö.
På bilderna får vi nöja oss med några av dagens småländska kor och kvigor (och kanske en stut - minns inte så noga). De gula brickorna fanns inte på 1600-talet, och fler hade säkert horn, men annars är kanske inte skillnaden så stor.
