Ur Askan i elden?
Det kanske var att gå som man säger "Ur Askan i elden" att ge sig på en digital dressyr efter tre veckors riduppehåll. Askan var i alla fall taggad, minst sagt, och vi klädde oss eldigt orange i det gråa vädret i söndags.
Jag tänkte ju när jag red juldressyr hos Mys dressyr att vi skulle träna bra till nästa gång och rida bättre. Det gick ju inte precis enligt plan. Två virus på rad och så däremellan is och storm gjorde att jag inte ens kom upp i sadeln på tre veckor. Aska reds lite av Ella, men hade vilat tio dagar när jag och hon red ut en lugn runda förra fredagen. På lördagen fick hon vila, för jag preparerade banan och byggde stall.
Till söndagen var snön smält på banan, men isfläckarna, som funnits under snön var kvar. Så det blev en omgång salt till. 50 kg på lördagen och 50 kg på söndagen, där hälften riktades mot de halaste fläckarna på de viktigaste ställena. Det blev inte bra, men det blev OK.
När väderprognosen lovade snö, regn och blåst resten av veckan så tänkte jag att små isfläckar, en del pölar med vatten (bättre än is!) och rätt blåsigt, ändå var en OK utmaning.
Jag red fram och tyckte det kändes rätt bra. Att rida hela programmet är dock inte samma sak. Plötsligt hade jag en häst som hoppades på galopp efter varje hörn, och försökte gena genom. Skritt och halt är överskattat, hälsade hon och lyssnade sådär. Böja sig runt innerskänkeln tänkte jag nog, men lyckades sämre med...
Jag red väl också sådär... Men vi tog oss genom, och efteråt var jag ändå varm och glad. Det var bra att jag hade fått anledning att inte bara glida runt och njuta av det som känns bra. Visserligen bara lätt C, men ett helt program.
Att man fick välja lättridning kändes också bra. Fick mig att slappna av lite, och det smittar ju. Även om vi inte alls tränat som jag önskat, och även om underlaget var stumt, så gav det inspiration att göra detta.
Peppe tycker det är hopplöst svårt att hålla kameran rakt, att starta och stoppa filmningen (att zooma är inte att tänka på), och det finns en massa småstrul som ger mig bra träning på att hålla fokus. Han är snäll som fixar detta, och det är verkligen mycket svårare än man kan tro om man inte provat (ungefär som att rida program då). Men håll till godo med bild och filmer och ritt som det är, och tänk på en minusgrad och kraftig vind, så vet du hur vi hade det (konstigt nog rätt bra ändå!). https://youtu.be/IEnmdU2GXxY
Och när Aska efteråt fick sträcka ut sig och frusta medan vi travade av, så kände vi oss båda rätt sköna i kroppen. Det är bara att träna vidare, och vara glad för varje tillfälle man får!
Ännu mer inspiration fick jag när bedömningen plingade in i telefonen mindre än ett dygn efter ritten. Mys Dressyr kan jag verkligen rekommendera! Snabb återkoppling och väl genomtänkta kommentarer.
Totalt fick vi 63,148 %, och vi inledde med en åtta för inridningen ("rakt hela vägen"). Och fler sjuor (två) än femmor (en för dålig avsaktning till trav) och allt annat mellan 5,5 och 6,5. Tydliga kommentarer på alla punkter. Slutomdömet inleddes med "Härlig energi i din lilla häst som tuffar på lite vl mycket bitvis." Sedan kom det förstås en del om att jag ska räta upp mig och forma runt innerskänkeln, och det var ju rätt och rättvist. Men till sist stod det: "Ni har massor av poäng att hämta när du får till det!". Inte om, utan när - det tar jag med mig och tränar vidare!
