Räknas på riktigt

Brusali såldes innan hon fyllt ett, och vi köpte tillbaka henne ungefär ett år senare. Det är snart ett år sedan. Jag tänkte att hon skulle komma in i gänget direkt, liksom självklart. Hon kände ju alla.
Och visst, det tog inte lång tid innan allt var lugnt i flocken. Hon kände igen sig, och kanske kände i alla fall en del av de andra igen henne. Svårt att veta. Hon blev kompis med jämngamla halvsystern Brimi.
Men ändå har hon inte riktigt kommit in i gänget. Hon och Finja har inte varit bästa kompisar precis, och det var väl inte oväntat. Finja gillar inte främlingar, och hon hade dessutom först Brimi och sedan också Björke att skydda mot inkräktaren.
Så Brusali har sett till att hålla sig längst från Finja. Finja brukar äta längst västerut, och då tar Brusali plats längst österut. Brimi eller Aska kommer oftast och sällskapar med henne. Fast oftast står Aska först en stund med Finja och Björke, som på översta bilden idag.
I ligghallen är det samma sak när de vilar. Alla får plats att ligga inne och är trygga med det - viktigt att ha koll på om man har ligghall. Finja har vilat nära sina ungar och så Aska i mitten (hon är trygg med alla och är dessutom Björkes idol) och Brusali i andra änden.
Så jag blev förvånad när jag kikade in i ligghallen på hästarna som vilade middag medan jag gick lunchpromenad. Aska stod utanför vid kortväggen på framsidan - det gör hon rätt ofta, speciellt i fint väder.
Jag såg Brusali kika fram från ligghallen, och fick syn på att Björke vilade strax intill henne, lite längre in låg han. Och på andra sidan om honom stod Finja. Det såg ut som att Finja och Brusali hjälptes åt att ge minstingen en trygg middagsslummer.
Det var ingen tillfällighet. Jag kan inte säga att Brusali och Finja är bästisar nu. Men plötsligt händer det att jag ser Finja och Brusali äta ur samma balja - det hade varit otänkbart tidigare.
Kanske börjar Brusali vara så vuxen att hon kan räknas på riktigt, och kan få ansvar att hjälpa till att vakta flocken, och inte bara offras som mat till vilddjuren längst ut i kanten. Jag vet inte, men det är fint att se.
 
1 kommentar
Anna O

Det kan vara svårt att komma in i en hästflock, antagligen särskilt svårt i sådana tajta familjebaserade flockar. Och det är ju ingenting man kan göra som människa för att hjälpa... Så det måste kännas bra att se det här!

Svar: Känns jätteskönt!
Stuteri Kry