stuterikry.blogg.se

På årets sista vardag fick Peppe en kallelse till läkarbesök en vecka senare. Redan när vi läste meningen "Ta gärna med en närstående till besöket" var det uppenbart vad hans provsvar skulle bli.

Han hade som rutin kollat PSA-prov under hösten, och när värdena var förhöjda blev det undersökning och biopsi. Allt hade sett bra ut då, och veckorna hade gått utan att vi hade funderat alltför mycket på detta. Men när brevet kom förstod vi genast.

 

Självklart följde jag med, fast han inte tyckte det var nödvändigt, och fast det betydde att jag fick avboka min ridlektion som jag mycket sett fram emot efter juluppehållet. Det var ändå inget svårt val, och efteråt var vi båda glada att jag var med.

 

För även om vi redan innan visste nästan säkert att vi skulle få besked om prostatacancer, så var vi inte mentalt förberedda på att vi skulle få höra att den var av den mest aggressiva typen, 9 på en skala av 10, och därmed med stor risk för spridning i kroppen.

Fler undersökningar måste göras innan man kunde svar på hur det var med den saken. Så idag ska Peppe göra en MR-undersökning med radioaktiv isotop som gör att metastaser ska kunna upptäckas. I nästa vecka ska vi förhoppningsvis få svar på hur det ser ut och vilken behandlingsplan som kan erbjudas.

 

Om det inte finns tecken på spridning kan de satsa på en botande behandling, som väl i och för sig är tuff. Om det redan är spritt så blir det bara bromsande behandling.

 

Många tankar har det varit de senaste veckorna, och fler kommer säkert. En tuff tid att vänta på besked. Och visst finns det oro och tårar. Vad svaret än blir har vi fler tuffa dagar även senare. Det är säkert. 

 

Men vi har också bestämt oss för att försöka fånga dagen idag, varje dag. Vi kan just nu inget göra och gissa hjälper inte. Vi får vänta, hoppas och göra det bästa vi kan varje dag. Det handlar inte om att förneka - tvärtom försöker vi vara öppna mot oss själva och för andra. Kanske hjälper detta oss att vara lite bättre mot oss själva och mot andra. Helt klart har det hjälpt oss att också få stöd och omtanke. 

 

Det är nu, precis som alltid, så att idag är första dagen på resten av ditt liv. Ingen vet hur många dagar till, men dagen idag är den jag kan påverka. Kan jag göra skillnad för någon är det stort. Kan jag ha en bra dag själv är det gott nog. Och visst får man vara ledsen också när man fångar dagen. Och man får vara glad även när livet är svårt.