stuterikry.blogg.se

Jag kom på mig själv med att gnola på Nalle Puhs visa. Ja, du vet den där med Tiddelipom.

 

Snön vräker ner - tiddelipom
alltmer ju mer - tiddelipom
alltmer ju mer - tiddelipom
det snöar.

Och nästa vår - tiddelipom
om bra det går - tiddelipom
i mina tår - tiddelipom
det töar.
(Nalle Puh´s visa, A A Milne)

 

Det var en vanlig tisdagskväll, och jag skulle rida Aska ett kort pass på ridbanan efter att jag var klar med allt i stallet. Ibland hinner jag bara inte, men den här kvällen var jag klar i tid och Aska var som alltid med på noterna.

När jag hämtade henne i hagen anade jag en snöflinga, men tänkte att jag nog inbillade mig. Det skulle inte bli snö i kväll.

 

Men det blev det. Mer och mer snöade det. Det blåste lite också, så när vi red åt ena hållet fick vi en massa snö i ansiktet.

 

Det gick rätt bra ändå. Vi red inte så länge, men det berodde mer på underlaget. Ganska tungt med ungefär en decimeter snö, som det var då. Men Aska jobbade fint, frustade nöjt och bjöd på fin känsla.

Så jag var på gott humör när jag satt av. Gnolade vidare på tiddelipom, och tyckte inte alls synd om mig som inte har ridhus. Snarare glad att ha en egen bana med bra belysning, så att jag faktiskt kunde träna även på rätt kort stund. Då blir det ett glatt tiddelipom man nynnar för sig själv.

 

Och ja, jag gillar Nalle Puh. Det har du nog märkt innan. Här är ett annat tillfälle då Aska fick mig att associera till den sagan: https://stuterikry.blogg.se/2018/december/att-darra.html