Goda fjordhästvänner

Det är flera år sedan vi hälsade på Marie-Louise och Lars-Fredrik på Stuteri Unik. Goda fjordhästvänner, som det alltid är roligt att träffa, men som pandemin har gjort det omöjligt att åka till.

Jag minns ännu Ellas och mitt besök för fem år sedan. En fin sommardag, då vi tittade på hästar och hade långa samtal om hästar och avel. https://stuterikry.blogg.se/2017/august/halsa-pa-hos-hangvar-och-humle.html

Unni och jag har också varit där, men Peppe har aldrig varit i Vrångsjö. Inte förrän i förrgår då. För efter att ha pratat om det hela våren, så blev det äntligen av. Vi fick en vacker sommardag, som på många sätt påminde om besök flera år tidigare.


Precis som då hade Magda Unik (ovan) föl, men denna gång ett rödblackt stoföl. Magda kommer ur samma stofamilj som Finja, och nu har hon föl efter Finslands Ringo. Även gamla musblacka Ria hade föl, också det en rödblack. En hingst med strimma i pannan (på bilden ovanför Magda, och fler bilder på fölen i slutet av inlägget). Båda sällskapliga och mysiga.

I samma hage gick Maritza Unik (ovan), som vi hade hemma för betäckning med Hassle Kry då han var tre, och som fick Humle Unik. Humle är nu i Norge, så honom träffade vi inte, men Maritza och Tequila (nedan) ville gärna säga hej.

Finslands Ringo (nedan och andra bilden uppifrån) hade fullt upp med att uppvakta Datsa och Dundra (på bilden nedanför Ringo), så förhoppningsvis blir det några föl på stuteriet nästa sommar. Dixie Unik är ju hemma hos oss och brunstar samtidigt, så med tur kan det bli flera föl samtidigt.


Hangvar Kry (första bilden och fler på slutet av inlägget) gick precis som senast i en hage intill sin pappa Hauk Thun. Hangvar laddar upp inför fjord-SM, där han ska tävla i flera SM-grenar. Vi håller förstås alla tummar för honom!

Hauk Thun hade jobbet som lekfarbror åt ettårshingsten Porthos Unik och treåringen Klackas Harald (ovan). De tog det rätt lugnt i eftermiddagsvärmen.

Katten såg vi bara skymten av när vi kom. Han ville inte prata med gäster, utan gömde sig mest. Men vi satt i köket och pratade länge med Lasse och Marie-Louise. Det är svårt att tro att det gått flera år sedan senast, men det är väl som det ska då. Tack för en fin dag!






