stuterikry.blogg.se

Jag vet att en del har koskräck. Det är stora djur och kanske inte alltid helt lätta att läsa av.

 

Men jag älskar kor. Stora, vänliga och nyfikna kor. De allra flesta är snälla och oftast också rädda för allt som är nytt och ovant, mitt i nyfikenheten.

 

Precis som hästar flyr de om det verkar farligt. Fast inte på samma sätt som hästar. Kor rusar på ett annat sätt. Hästar lever mer på sin snabbhet, och är ännu mer kvickt reaktiva.

 

Kor håller ännu starkare ihop i flocken. De kan också bilda en front mot hotet. Det är väl därför några har koskräck.

 

Så jag går inte gärna med hund i okänd flock. Det kan vara en onödig utmaning. Stressa korna och riskera reaktioner.

 

Och jag går aldrig in där det går tjur. Man ska ha respekt för stora djur. Och man ska ge dem en chans att slippa stress.

 

Det finns så många andra sätt att möta dem. Jag träffar kor i jobbet ibland, De är lika nyfikna på mig som jag på dem.

 

Deras mular är förresten inte alls som hästars. Fuktiga, med fina mönster. Och väldigt lång tunga - det är den som de betar med. Eller försöker sno något av mig...

De håller vår bygd öppen. De gör en enorm miljönytta. Fler och fler börjar se och förstå det. Men ännu har inte alla förstått. Tror att miljöproblemen skulle vara borta om korna försvann.

Många andra arter skulle försvinna då också. Sådana som behöver de marker där korna betar.

 

Visst är det fint att se dem, på väg hem till mjölkning. Så de betyder mycket för alla oss som vill bo på landet. Och för er som vill resa i vårt vackra land. Kornas betesmarker är vackra. Korna också!