Förväntan och förtroende
När man tränar en häst vill jag gärna se att den har positiva förväntningar på oss. Ett steg på vägen dit är att bygga upp förtroende, hitta tilliten.
Förtroende är en mycket viktig grund. Helt avgörande för att lyckas bra. Kunna lita på varandra och vara trygga.
Men jag tror att det är värt att lägga möda på att också bygga upp positiva förväntningar. Att det ska vara roligt, något att längta efter och hoppas på.
Jag har ju flera hästar som ropar på mig eller kommer till grinden förhoppningsfulla. Kanske vill de bata ha uppmärksamhet och bli ompysslade. Jag vill tro att de även gillar träningen vi gör.
Jag har tänkt på detta med Hassle. Han levde hos oss sina första tre år och kom tillbaka mer än fem år senare. Han var lydig och lätthanterlig. Men han hade absolut inga tydliga förväntningar på oss. Inte så konstigt, för han kände ju oss inte längre.
I hagen var han aldrig svår att fånga. Men det hände att jag fick traska hela vägen till honom för att hämta hem honom. Så småningom började han komma när jag ropade. Han fick ju foder när han kom in, och en godbit redan när han kom.
Nu kommer han oftast susande när han ser oss. Även när han umgås med Björke tycker han att det är värt att komma och fråga om det är något kul på gång.
Det som verkligen gjorde skillnad för detta var inte bara att vi började känna honom, utan kanske allra mest att vi började träna honom. Han älskar att vara duktig. Att han var superduktig och kom och stoppade huvudet i grimman även när han kommit in till stona är något som fortfarande förundrar mig.
Vi har haft ett uppehåll med träningen, för vi har inte hunnit, och vädret har varit dåligt, speciellt underlaget. Men i veckan red Ella honom, och man såg hur nöjd han var redan innan.
Ännu gladare var han nog efteråt. Att tjäna beröm och godis - han älskar det!
Och han var duktig, verkligen. Lydig och energisk. Han jobbade på fint i alla gångarter i ganska tung snö.
Att se hans glada och förväntansfulla blick är underbart. Det är så samarbete ska vara.
