Hästhår överallt

Jag fick långa hår från vinterpäls i fällning precis överallt. Klädernas kardorrknäppning bara sög upp dem. Och massor i ansiktet och in i munnen.
Men jag log när jag skrittade fram i morgonsolen igår. Det var första gången på tre veckor som jag red Aska. Hon verkade lika otålig angelägen som jag.
 
Hon var halt i en vecka, efter skadan för tre veckor sedan, och såg sedan bra ut, även när vi travade upp på vägen. Jag hade funderingar på att rida en sväng förra helgen.
 
Men även om hon inte var halt, så fattades något av den vanliga energin och otåligheten i hennes rörelser så jag väntade en vecka till.
 
Nu var det hårt och fruset, så underlaget var inte optimalt. Vi skrittade mest, men testade trav ett par gånger. Det kändes bra.
 
Jag har saknat att rida Aska och jag behöver henne kanske allra mest nu. Tid och ork kan nog variera, så tävlingsambitionerna får vi se hur det blir med. Det blir i alla fall ingen start i april, som vi tänkte.
 
Vi rullar igång försiktigt. Att rida ut i vårsolen är underbart fast munnen blir full av hästhår och åkrarna luktar vår (koskit). Vi hörde tranan för första gången och kom hem glada.
0 kommentarer