Mest modig, rädd eller nyfiken?
Vi eldade ris i hästhagen i helgen. Det har vi inte gjort på länge, så det var en ny upplevelse för hästarna. Röjsåg och diverse maskiner har de sett ofta, men inte eld.
Vi eldade för att bli av med nyponriset. Till skillnad från al, som är vårt andra gissel i hagarna, så multnar det väldigt långsamt. Taggiga grenar ligger kvar i flera år, och de kan fastna i svansarna eller skada hästarna på olika sätt.
Så man får inte såga ner nyponrosor utan att ta hand om riset hos oss. Det har lett till att vi ofta rundar dem och bara sågar al och annat lövsly. Så nu var det hög tid att ta tag i deras utbredning.
Daniel körde röjsåg och samlade ris på hög. På eftermiddagen var det dags att elda. Väldigt vått i marken och lugnt väder - bra förutsättningar för en brasa.
Treåringarna anslöt nyfiket redan vid förberedelserna. Brimi och Brusali missar inget som händer i eller vid hagen. Ella och Daniel hade nyfikna åskådare när de började elda.
Det blev också en intressant studie av hästarnas olika personligheter. När jag kom ut brann det för fullt. Brusali stod närmast elden, nästan onödigt nära. Hon var helt avspänd och kollade intresserat på vad som hände.
Brimi var nästan lika nära. Precis som halvsystern måste hon ibland smaka lite på enm gren som petade ut från brasan. Hon stod ganska stilla, men medan Brusali hade ett avspänt kroppsspråk signalerade Brimi en massa känslor.
Hon hade ett öra mot elden och blicken på den. Hon kikade hit och dit - hon var tydligt ambivalent. Var det roligt och spännande eller kanske farligt och mer otäckt än kul? Fast systern stod ju lugnt, och Brimi ville inte missa något. Så hon stod kvar, fast det var med många tankar.
Aska höll sig några meter längre bort. Men när jag kom klev hon nästan fram till elden. Inte så galet nära som treåringarna. Stilla och uppmärksam. Som Aska brukar vara. När jag började kasta på nya ris på elden gick hon några meter bort igen och stannade där. Kanske för att hålla koll på unghästarna?
Finja närmade sig också när jag kom. Hon var helt klart mer rädd än nyfiken. Krökt nacke och uppspärrade näsborrar. Hon gillade inte elden och röken!
Hon kikade på flera meters håll en stund. Sedan galopperade hon bort och ställde sig att kolla efter hingstarna. De tog ingen notis om henne, utan de stod och kikade runt knuten på elden och oss. Men Finja stod kvar på sin utkikspost, långt borta från elden och oss.
Ingen brydde sig om att hon gav sig av. Brusali kom ännu närmare den sprakande elden. Hon ställde sig med sidan mot och slappnade av i underläppen. Hon blundade och såg ut som när hon solade sig tidigare på dagen. Jag tror hon gillade att ha en egen lägereld.
När jag körde ut kvällsfodret var det Brimi som kom först. Hon brukar vara hungrigast, och hon gillade nog att ha skäl att gå från elden. Aska kom efter en stund, och Finja skyndade från sitt håll. Sist kom Brusali, men det brukar hon. Är man lägst i rang så är det enklare komma på slutet och ta den hög som är ledig.
