Nordfjordeid hemifrån
I år var året då Peppe och jag skulle åka till Nordfjordeid tillsammans. Ihop med Peppes syster Annika skulle vi resa, och vi hade bokat hotell och planerat rutten.
När Peppe blev sjuk ställde vi in planerna. Han tyckte att jag kunde åka själv, ihop med Annika, precis som vi gjorde för några år sedan. Men det kändes inte bra, så vi valde bort det. Annika kom och hälsade på några dagar i stället.
Och det hade inte varit en bra idé att resa. Inte när Peppe samma vecka fick inleda sin behandling med cytostatika och behövde mig både då och efteråt. Det var rätt val.
Jag hade fullt upp hemma helt enkelt. Och hemma var vädret härligt vårvarmt och vackert, medan Nordfjordeid inte verkar ha visat sig från sin vackraste sida. Jag har upplevt både värsta rusket och otroligt fint vårväder där. I år såg det kallt ut.
Att det fanns möjlighet att se hingstarna via streaming var en stor glädje för mig. Jag har kunnat se dem på lösvisning, och jag satt i fåtöljen hemma med sändningen från kritiken på plattan och katalogen på telefonens skärm i lördags. Jag tog några skärmdumpar, och inte blev det som att vara där och ta bilder, men däremot såg jag hingstarna väldigt bra. Nu finns också foton och kritik på samtliga publicerade på norska sidor.
De har visat mer live med, men jag har inte hunnit se mer. Kanske tittar på lite till sedan, på Youtube. Vi får se. Jag har ändå hunnit se alla hingstarna, och kunnat bilda mig en uppfattning om dem. Det är väldigt intressant att se avkommorna till hingstar jag sett tidigare där. Det är ju det som är avel, och som är så spännande.
När kritiken var slut gick jag ut och fortsatte stängsla. Sedan mojnade vinden och jag drog ris och startade en eld igen. Den sprakade så fint medan solen sakta sjönk mot horisonten.
Just då var det rätt skönt att slippa ha alla milen hem att avverka. Jag var hemma och gick där i vår vackra hage och tänkte på hingstar i Norge. Tack för att ni sände och gav mig den möjligheten!
