Viktiga samtal


Många pratar om "svåra" samtal. 
Det kan vara på jobbet om någon ska sägas upp eller det finns andra problem. I vården tänker jag att det ofta finns samtal om döden, både humanvården och hos veterinären.
Och visst är det svårt att prata om döden. Men allra mest tänker jag att det är viktiga samtal. Det ligger nära att vilja skjuta dem ifrån sig, prata om något annat eller vifta bort med något hoppfullt. Ibland behöver man få det. Också.
 
Peppe var modig och antig erbjudandet om den tuffaste kombinationen av cellgifter. Tre olika cytostatika i en kombination som borde kunna ge störst chans att bromsa tumörerna. Han fick information om riskerna för biverkningar, och ingen trodde han skulle slippa undan dem helt.
 
De blev värre än vi hoppades. Många olika, och framför allt höll de i sig i många dagar. Det är fjorton dagar mellan behandlingarna, och efter första höll de i sig i nio-tio dagar, trots reducerad dos. Han var trött, blev köldkänslig, förvirrad och ofokuserad, fick fruktansvärd hicka och förstoppning samt domningar i fingrarna. Dålig aptit och viktnedgång följde med. Livet var inte värt att leva på det viset.
 
Vi pratade om det också. Och önskade att det funnits tryggheten att få välja få hjälp att sluta leva när det kändes som dags. Men också om att det inte finns och att det går att få mycket hjälp på andra vis. 
 
Så när vi kom på återbesök hos läkare och hade tid för ny behandling var Peppe tydlig med att han hellre ville leva kortare, och att viktigast var att inte må så illa av läkemedel som senast. Modigt och tydligt. Svårt att prata om. Men att våga prata klartext gör det ändå lättare. Bra att våga prata om hur det kan bli när man dör. Vi hade pratat om det innan, flera gånger. Valen är hans. Jag är med för att ställa fler frågor och finnas där när jag behövs.
Så alternativet att fortsätta med samma gick bort. Man kunde dra ner dos eller ta bort ett av tre i mixen, men erbjöds som alternativ en helt annan mix med lite mildare cytostatika, två olika denna gång. Kanske med mindre effekt, eller kanske ingen (men den risken fanns med de andra med), men också god chans till mindre biverkningar.
 
Eller förstås att bryta helt och inte behandla mer alls. Utom förstås lindra när det behövs.
 
Vi kommer väl dit, men han valde att testa det mildare alternativet. Så då blir det behandling en dag i veckan i Jönköping i tre veckor i rad och sedan en veckas uppehåll innan ny runda med samma.
 
Om han håller ut så länge blir det uppföljning med röntgen och tumörmarkör. De nya proverna innan denna veckas behandling visade försämring mot första undersökningen. Tumörer i bukspottkörteln och levern hade vuxit. 
 
Tumörmarkören hade stigit från 5000 till 18000, och det är inga goda tecken. Men det blir inte värre av att prata om det. Vi får bra samtal och bra hjälp. Jag är glad att vi kan ha dessa ärliga, viktiga samtal. Och man får gråta när det behövs.
Och vi kan ha det fint och försöka fånga varje bra dag. När vi har pratat om det svåra ser vi också vårens skönhet och de fina dagarna. Hittills verkar han tolerera de nya medlena mycket bättre. Bara små biverkningar. Det gör mig glad. 
4 kommentarer
Caroline

❤️

Svar: 🙏
Stuteri Kry

Marie Munktell

❤️

Svar: 🙏
Stuteri Kry

Anna O

Den brasilianske musikern Gilberto Gil sjunger för er och för oss alla som ska dö en gång:

Jag är inte rädd för döden
Men dock rädd för att dö
Vad är skillnaden
Kan man fråga sig
Det är att döden kommer efter
Att jag har slutat andas
Att dö är här och nu
I livet, i solen, i luften
Det kan göra ont
Och man kan vara kissnödig
Döden är redan efteråt
Då finns det inte längre någon
Som jag är och nu
Funderande över det som finns bortom
Då finns det inte längre bortom
Bortom är redan då
Då har jag varken ut eller in
Varken lever eller lungor
Hur kan jag då vara rädd?
Om jag inte ens har något hjärta?
Jag är inte rädd för döden
Men rädd för att dö är jag
Döden är sedan, efter mig
Men den som ska dö är jag
Och jag måste vara närvarande
Så som en president
Lämnar över till sin efterträdare
Jag måste dö levande
Med vetskap om att jag ger mig av
Då i det ögonblicket
(min översättning)

Svar: Tack! Fångar tankarna fint!
Stuteri Kry

Anna

https://www.youtube.com/watch?v=HO1manZ2wek