stuterikry.blogg.se

Idag ska jag döma årets första utställning, alltså första för mig. Andra har varit snabbare igång, och det har inte minst varit flera avelsvärderingar för hingstar. 

I början av april är inte sommarpälsen helt på plats än, men det är i varje fall mycket mindre hårigt än vad det kan vara på vinterutställningar. Jag ska döma shetlandsponnyer, och grundregeln är att de inte får vara klippta. Vettigt och relevant, tycker jag. 

Jag har inga problem med att de har mycket päls. Tvärtom kan jag tänka att den ingår som en rastypisk egenskap, och att man vill se att de har en normal päls, och då även en normal vinterpäls. Utan den hade shetlandsponnyerna inte överlevt. Korta öron och rejält med skyddshår (man och lugg) har också bidragit tlll att de klarat de tuffa förhållandena.

 

Många undrar hur man som domare ser på hull. Jag kan inte låta bli att tänka på Ingvar Johansson som matchade fram och fick godkänt en lång rad hingstar. Han menade att det ideala var att ha dem lite tunna ett par månader innan visning och sedan fodra upp dem och träna dem, så att de fortfarande var på väg upp i hull och kondition vid visningstillfället. På så sätt blev de blanka och snygga, med muskler på rätt plats.

 

Det ligger något i det. Många försöker banta innan "den stora dagen" och ofta ganska snabb och hård bantning genom

att ställa in hästen på spån, eller isolera den i minihage. Förutom att det är tveksamt om man tänker på djurvälfärd och hur dåligt hästar mår av att stå med tom mage, så innebär det också risk för en ledsen eller stressad häst. En sådan visar sig inte optimalt.

 

Självklart vill ingen se en häst som är i tydligt överhull. Det är inte vackert, och det riskerar också sänka hästens betyg på rörelser. Men kanske hellre lite rund än för tunn. De blir inte mer "sportiga" eller eleganta av ett lågt hull, men de kan få en rätt trist överlinje, ett sämre kors och en stram länd om de är tunna.

Som domare försöker man se hästens vinklar och kvaliteter. Särskilt gäller det på avelsvärdering. På utställning blir det lite mer av dagsform, att ha utstrålning och allt på plats den dagen. Men ändå; grunderna är ju precis desamma. Och en bra häst är en bra häst på båda bedömningarna.

 

Om man har tänkt sig vinna över alla så ska hästen vara i perfekt hull, riktigt bra visad och i toppskick. Det kanske inte räcker ändå, för fler kan ju ha lyckats med just detta. 

 

Om man är nöjd med att vara med och göra sitt bästa så är det inte hela världen om det fattas en bit man som kompisen tog. Sådana detaljer spelar bara roll i sluttampen och för att skilja när det är jämnt.

Men visst ska man förbereda sig så bra man kan. Även om man tränat och det går så bra hemma, så är det en annan sak att komma bort. Så bara att genomföra bra kan vara ett mål. 

 

Börja gärna i god tid. Och har du inte bantat hästen i god tid, så får det väl vara så. Även skoning och verkning bör man planera. Att verka precis innan blir sällan optimalt. Bättre att ha två-tre veckors framförhållning på det. Då är den fortfarande snygg och man riskerar inte få den öm. Även med skor är det klokt att inte vänta till sista dagen, speciellt om den inte varit skodd innan.

 

Försök att ge din häst de bästa chanser du kan. Och alla kan inte vinna på en utställning, men alla som visar bidrar till ett bättre underlag för avelsvärdering av alla bedömda hästars föräldrar - det är bra det! Så jag önskar att fler skulle våga ge sin häst chansen att bli exteriörbedömd. Välskött räcker långt.