stuterikry.blogg.se

 

 

Huvudmålet med att anmäla sig var framför allt för att se till att prioritera upp ridning fler dagar än annars. Om man ska tävla måste man ju träna också, och kan inte bara skjuta det till nästa dag. Så det var bra, och det uppnåddes. Ingen superflit, men däremot ett superpass när vi tränade WE-hinder för Inger i tisdags. Känslan i vissa moment, bland annat när vi fick till riktigt bra bakbensarbete och fin följsamhet i parallellslalom - den tar jag med mig!

 

Putsa, packa och åka gick fint. Och Aska hälsade, som alltid, mig med en gnäggning när jag kom tillbaka från bangång och toabesök. Hon skriver inte på de andra hästarna, men hon berättar att hon saknat mig när jag går. Så jag fikade utanför lastbilen med hennes huvud nära. Sedan fick hon beta supergott grönt gräs innan det var dags för framridning - bästa av allt, tyckte hon!

 

Det var en tvåmomentstävling, med teknik och speed, och det gjorde att det fanns gott om plats att rida fram i ridhusen, eftersom banna var i paddocken utomhus. Till den medelsvåra klassen, som inledde dagen, hade det ställt ut två plastkor intill banan, men de plockades in när det blev dags för lätt C, som vi red. Aska kändes mjuk och fin på framridningen.

 

När vi kom in på banan spände hon till lite. Som vanligt så "darrade hon bara på insidan", men jag kände att min målsättning att ge henne en bra upplevelse var rätt tänkt.

 

Två tunnor var första hinder, och blev lite mer ojämna än de borde, men helt OK. Vidare till grinden, som ju varit strulig senast, då hon blev rädd. Aska gjorde det superbra, och när vi är så gott som klara och bara ska hänga upp repet så tappar jag det! Ofattbart klantigt, fumligt och onödigt.

 

Men jag red fram, tog upp repet och hängde upp den som man ska. Onödiga tappade poäng i och med tappat rep, men ändå ett besked om att det inte längre är problem med grinden. En trea blev betyget där.

 

Sedan flöt det på fint och vi fick nästan bara sjuor på alla hinder fram till sidvärts mellan bommar. Det var enkelslalom, bro, mugg och alla moment med lans. Men sedan var det dags för nästa klantighet. Aska spände till och blev lite hastig, vi kom lite för snabbt in och för långt åt vänster (flyttade undan höger skänkel). Så hon petade ner bommen bakom oss, och så fick vi en fyra där. Synd, för annars blev sidvärtsflyttningen bättre än någonsin. 

 

Resten gick också bra. Vi fick en sexa på lydnadshindret, och domaren skrev "lite tveksamt", men det var då inte Aska som tvekade. Mer jag som höll igen och valde att travhoppa för att inte få upp för mycket fart och skutt efter. Det blev lite busiga galoppsprång ändå. :-)

 

I det allmänna intrycket fick vi också mest sjuor, och en 6,5 (utan koefficient). Jättetrevlig slutkritik, där jag blev väldigt glad över orden "Taktmässig, mycket fina bakben, härlig bjudning" och "Trevligt ridet! Mycket positiv ritt!". Kan bara hålla med om det som kan bli bättre, men ska också verkligen ta med mig det som är bra och bara putsa vidare där.

 

Efter lite skritt kvar på banan var det dags för speed. Jag hade ju bestämt att dagens mål var en bra upplevelse, så jag hade bestämt att inte rida fort, bara snåla vägar. Med missarna i teknik blev det ännu tydligare att jag skullehålla fast vid det.

 

Så vi red mest trav, även om Aska galopperade från bron till grinden. Trots det gick nu grinden galant - fort och rätt! Vi red supersnålt och lite trång väg med lansen och kom rakt mot tjuren, men det var inga problem att styra där och få med sig ringen också. När vi var klara med fållan, som vi susade runt i trav lät jag henne galoppera i mål, och sedan bjöd hon på glada skutt hela långsidan bort. Hon gör det så snällt och mjukt, och både jag och publiken skrattade.

 

Jag var lite sur på mig själv när vi skrittade ut och var klara. Tappa grinden är inte OK. Men allra mest var jag glad och inspirerad. Ännu gladare blev jag när jag läste kritiken. "Mycket positiv ritt" - tror nästan jag ska rama in det. Jag räknade ut att om jag hade fått sjuor istället för tre och fyra, där jag missade, så hade jag kkommit över 68 % och varit trea i dressyr. I speed var jag fyra, och där finns mer att hämta med. Nu blev jag sexa av åtta, och det var helt OK.

 

Mersmak gav det hela, och ännu mer när Aska efter avskrittning var minst lika snäll att lasta där som hon varit hemma. Vi hade klarat allt tillsammans; och vi hade haft det bra och roligt. Jag kunde dessutom åka hemåt mätt och nöjd efter en mycket prisvärd och bra lunch hos klubben. Lika trevligt som vanligt att tävla i Ölmstad.

 

Jag hann säga hej till Minna och Henja Kry, som tävlade lätt B, men var inte kvar så länge att jag såg deras ritt. Askas halvsyster, och Hangvars helsyster, såg lika trevlig ut som vanligt, och det är så roligt att träffa dem på WE-tävlingar ibland. Ett fint ekipage! Fler bilderpå dem än oss, eftersom jag inte hade med någon medhjälpare. Och man blir ju glad när det kommer en så fin fjording (inte alls jävig...) med en duktig ung ryttare!