Ensam ensamhet
Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två sjöng Susanne Alfvengren.
Raderna kom upp i minnet och jag funderade över ensam ensamhet. Det är väl det jag har nu. Ibland. Jag är ju ändå omgiven av min fina familj och mina vänner. Både på jobb och privat. Och min trogna hund som alltid vill vara med.
Jag tänkte på hans uppmaning att söka en ny man. Det kändes inte aktuellt då, och inte genast efter heller. Mest skönt att vara ensam, att ha friheten. Och jag behövde tid. Men ändå en stor gåva att ge tillåtelse att leva vidare på alla sätt. Så tanken kom åter.
Var hittar man då en man? Vid 55 års ålder. Änka och svärmor. Hur attraktivt är det på en skala?
Jag googlade runt lite och hittade rekommendationer om en app. Lade undan tanken igen, men tog upp den några veckor senare.
Jag fyllde i en lång rad uppgifter om mig och mina vanor. Svarade att jag inte brukar titta på TV. Fick ändå en massa följdfrågor om vilka program jag ser oftast (av inga?).
Gav upp och fortsatte några dagar senare. Det började strömma in blinkningar, matchningar och meddelanden. En strid ström verkligen. Rätt många av avsändarna var betydligt yngre än jag. Inget fel i det, men kändes osannolikt, och så fort dessutom
Men jag måste betala för att kunna läsa vad de skrivit… Flera tusen skulle det kosta. Men oj, så många som ville komma i kontakt med mig. Fast jag inte ens hunnit komma i mål med alla frågor om mig.
Där någonstans lackade jag ur. Det kändes inte seriöst. Jag tror mer än hälften var käcka bluffprofiler. Det rasade in för många nästan genast. Betala kan jag tänka mig, men inte för fake.
Förresten vill jag inte ha tjugo kontakter att chatta med. Jag orkar inte.
Jag raderade min profil, lämnade allt innan jag kunnat läsa något meddelande och tror inte jag gjorde någon besviken. Utom möjligen de som ville ha pengarna. Jag blev bara avskräckt av att det blev för mycket. När appen dessutom innehöll helkass översättningar kändes den inte prisvärd.
Så jag får hitta på något bättre sätt. Till dess njuter jag av det livet ger som ensamstående, eller kanske enastående. Ensam är nog inte stark, men för det mesta går det bra
