Programmerad att bli tjock
Många med mig har märkt att hästarna har en tendens att gå upp i vikt på höstkanten. De sätter päls och lägger på hullet för att klara vintern. Alltså urhästens vinterutmaningar.
Jag har nog tänkt att det är beteendestyrt, alltså att de är extra hungriga och äter mer på hösten.
Men så snubblade jag över en rätt gammal artikel om uppfödning av tjurar till slakt. Den hade jag inte sett tidigare, men fångade mitt intresse.
De flesta tjurar står på stall året runt. Till stor del beror detta på att de är farliga, och jag tycker inte att ungtjurar är några roliga betesdjur. En snäll tjur kan oväntat anfalla. Det händer alldeles för ofta, ibland med katastrofal utgång.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om idag. Jag ville bara förklara bakgrunden till att tjurar står på stall med samma foderstat året runt. För at växa bra och kunna slaktas. Kalvarna föds året om, så det finns alltså tjurar i olika åldrar vid alla årstider.
Men trots detta så hade de kunnat konstatera att på våren växte tjurarna bäst. På hösten växte de mindre, men lade på sig mera 
Som mina hästar, alltså. Intressant. Självklart betyder inte detta att man ska låta dem bli hur tjocka som helst - det är en hälsorisk. Men att tillåta dem viss årstidsvariation, där det ingår att få gå upp lite på hösten, och sedan ta chansen att gå tillbaka till normalt hull under vintern, är nog både naturligt och kanske till och med vettigt.
Efter försommarens torka har vårt gräs verkligen vuxit bra de senaste veckorna. Så nu finns det bete ännu ett tag, och vi fortsätter ge dem nya fållor efterhand. De verkar gilla det!
