Äntligen jullov!
Jullov är för mig en tid då jag ofta passar på att utveckla unghästarna en del. Om väder och underlag tillåter, vill säga.
Minst sagt växlande väder och underlag den senaste tiden, men ändå bättre möjligheter än tidigare i december, då det varit antingen hårt och knöligt eller blåsigt. Lite väl mycket snö också, och till det rätt mycket annat att göra.
Men nu efter jul har vi hunnit med flera bra pass med unghästarna.
Jag började på annandagen med tömkörning av Brusali, som vilat sedan bruksprovet i slutet av september, Hon var verkligen sugen att vara med! Blev lite överpigg och småbusig först. Hon älskar ju att trava, och tycker liksom Aska att det gärna kan gå lite fortare.
Men hon älskar också att vara duktig, och stod stilla som ett ljus. På slutet av ett rätt kort pass (det tar att kliva i djup snö) drog hon linorna lugnt och stabilt, och det funkade finfint med styrning, start och stopp. Jag var nöjd där för då.
I förrgår fick hon och Ella sedan hänga med Aska och mig på en kort ridtur på våra egna åkrar. Aska är det perfekta sällskapet som inte dras med när kompisen blir pigg. Så inte ens ett litet glatt pip från Brusali när Ella bad om trav, fick Aska att stimma till det. Och då går ju allt bra. Även i ridningen kändes Brusali jättebra, och som alltid fantastiskt balanserad.
Att lämna Kabusa i hagen var inte heller svårt. Både mor och dotter tog det med ro. Samma sak gällde när Brimi fick lämna Hamar i flocken. Också de båda tog det med stort lugn.
Brimi har också fått göra ungefär samma övningar så här långt. Jag tömkörde på¨ridbanan, och denna gång fick vi sällskap av Unni och Felix, som ville rida Aska. När vi kört en stund och Brimi varit så duktig, avslutade jag och lät dem rida själva en stund.
Nästa dag fick Brimi också hänga med Aska och mig på en liknande liten ridtur som Brusali. Brimi skrittade, travade och stod stilla riktigt duktigt, och verkade gilla upplägget. Hon har mognat mycket och känns nu redo för att pröva fler och fler nya saker. Hon älskar morötter och gör nästan vad som helst för dem.
Fast ingen älskar morötter som Hilda! Hon har haft sadel och träns några gånger under hösten, och nu var det dags för uppsittning i mellandagarna. Jag höll i medan Ella ställde sig på pallen bredvid på båda sidor. Inga problem alls, så Ella satt upp.
Hilda kunde inte ha bekymrat sig mindre. Helt avspänd och cool, så jag ledde henne ett par varv på gårdsplan med stopp för morot ett par gånger. Bara kul, tyckte Hilda, och vi berömde och avslutade.
Vi kände oss nöjda, och hästarna med, fast de stod snart vid grinden och hoppades på att få vara med igen. Ett gott tecken!
