Jag vill, jag vill!
Utbildningen av ungstona blev inte som planerat förra året. Och det var då inte Brusalis och Brimis fel, inte alls. Men i allt annat som hände blev de nedprioriterade.
Vi hann tömköra några gånger i början av året. De kom så långt att de var styrbara och kunde dra linor med svängel på ridbanan. Båda var helt okomplicerade och orädda för sakerna.
I ridningen blev båda ridna med ledare i skritt, och några travsteg bjöd Brusali också på, Inte för att hon var stressad, utan bara för att hon alltid är pigg. Även här trygga och positiva.
Och de har ju tränat lastning, att ledas och att visas. De var i Vreta på sommarpremiering och fick finfina 41 respektiva 40 poäng - jättebra!
Så även om vi ligger lite efter plan så är jag inte alls bekymrad över det. De har en bra grund, och de är arbetsvilliga och trygga. De har ett bra förtroende och de älskar att få vara med. Det känns som att det kommer gå lätt att komma vidare.
Ännu mer övertygad om detta blev jag på årets andra dag. Det var milt, gråmulet och lugnt, och jag var ledig - perfekt för att hinna med lite hästpyssel. Jag red först på Aska, och bestämde mig sedan för att klippa alla manar samt att träna ungstona.
När jag släppte ut Aska i hagen kom Brusali och anmälde sig direkt. Det gör hon ofta, fast det ju sällan lönar sig. Men den här gången fick hon följa med in i stallet och bli borstad, kratsat hovar och selad. Inga bekymmer att vara ensam - bara kul att få vara i fokus.
Med sina vanliga pigga steg gick hon med mig upp till ridbanan och där tömkörde jag henne först något varv och kopplade sedan på linorna. Hon var minst lika duktig som senast, fast det var jättelänge sedan. Hon kom ihåg allt och lite till.
Energiska steg (och gärna lite trav om man får) och också så duktig på att stå stilla när det beställdes. Kunde man kryssa mellan vattenpölarna så gärna, men annars gick det att gå igenom också.
Vi var båda nöjda och glada när jag avslutade. Inte brydde hon sig om att någon ropade oroligt från hagen - vi klarade oss fint själva!
Efter att ha klippt hennes man och borstat av Brusali, blev det Brimis tur. Hon väntade vid grinden ooch såg ut som att hon undrade hur hon hade kunnat missa det roliga. Nöjd följde hon med mig till stallet, och var lika trygg där som sin halvsyster.
Jag råkade knäppa in tömmen i käkremmen och såg det först när vi kommit ur stallet. Det blev en bra träning i att stå stilla och vänta. Sedan hade någon ställt en släpkärra bakom garaget - den brukar inte vara där, sa hon. Men efter att det var konstaterat så fortsatte hon lugnt vidare.
Tömkörningen gick jättebra med Brimi också, och även hon fick två linor efter ett par varv utan. Brimi väjer inte för vatten, utan skrittade stadigt genom alltihop, och bjöd på nöjda frustningar - det är klart att hon som badar i alla baljor inte bekymrar sig om så grunt vatten.
Jag var ensam så jag nöjde mig med den här övningen för denna gång. Bra avstämning och duktiga unghästar. Man blir så glad av dem! Efter ett par dagar med is och sedan några med snöstorm så ser jag fram emot väder så vi kan fortsätta.
