stuterikry.blogg.se

När Brimi var liten höll vi på att mista henne. Hon blev sämre och sämre trots insatt behandling och inget stämde. 

Inte förrän jag kom på att det kunde vara anaplasma. En fästingburen infektion. Jag hade aldrig träffat ett så ungt föl med den sjukdomen, men symtomen kunde stämma. Hon var bara knappt två veckor, och när jag bytte till tetracykliner, som man ger mot denna sjukdom, så vände det snabbt. Äntligen! Och hon blev frisk. 

Året efter fick Ygne symtom på samma sjukdom. Han fick feber, gick konstigt, liksom slappt och med dålig rytm. Vi behandlade honom direkt och han blev aldrig lika sjuk. Att han fick en fraktur som inte gick att bota några månader senare var en helt annan sak. 

I torsdags kväll ringde Ella. Hon hade varit hos fölen. Jag hade varit borta drygt ett dygn och bara sett dem på håll sedan jag kom hem. Hon hade varit ute och sett till dem bättre. Hon tyckte jag skulle kika på Hamar. 

Han andades fort, tyckte hon. Och var slö. Busade inte med de andra som innan och skrittade hellre än travade. 

Jag kunde se att hon hade rätt. Han mådde inte bra. Vi hjälptes åt att ta in honom och Brimi. Snälla Brimi gjorde allt rätt och hennes lilla son följde henne fint. Men han var påtagligt slö och hade ingen glimt i blicken. Andningen var kort och snabb, men ingen hosta och inga biljud när jag lyssnade. 

Termonetern visade 39 grader. Han var lite lätt vinglig, eller mest utan takt och han orkade knappt dia. Det var halvhjärtat. 

Torsdag kväll och alltså hopplös dag att skicka prover. Det hade varit samma med de andra. Jag satte in febernedsättande och tetracykliner direkt. Och vi plockade några fästingar. De andra fölen hade fåt fästingmedel första dagen. Det hade inte blivit med Hamar och jag tänkte att de gick på ett fält och inte i buskar. Det verkade vara fel tänkt...

Han svarade jättebra på behandlingen. Redan efter drygt en timme diade han bra igen. 

Nästa morgon mötte han mig med pigg blick och en liten gängning. Underbart! På kvällen härjade han med de andra fölen. Fint att se!

Han fick komma in för ny behandling och fick lite ledövning på köpet. Behandlingen tog han bra. Och behandlingen funkade fint. Han blev busig och började växa och runda till sig igen. 

Många vuxna hästar klarar anaplasma utan antibiotika. När små föl blir så här slaka vågar jag inte chansa. Jag såg ju också hur det höll på att ta Brimi ifrån oss. Nu har vi räddat både henne och hennes föl.