Virvlar som går i arv
Det mesta är mer eller mindre genetiskt styrt. Och så finns det sådant som helt och hållet är ärftligt. Som färg. Och som virvlar.
De flesta fjordhästar har rätt få virvlar, och som på många naturraser är de funktionellt placerade. Virvlarna bidrar ju till att pälsen ligger rätt för bra avrinning.
Men nog finns det variationer även hos fjordhäst. Många av mina har högt placerade flankvirvlar, alltså den långa virveln blir lite kortare, då den startar en bit upp från flankvecket. Ljosefin hade så, och det går igen hos avkommorna, som Finja, och hos hennes dotter Hassmyra.
Brusali har en "vanlig" lång flankvirvel (se ovan), men Kabusa har fått en specialvariant. Hon har en liten virvel i flankvecket, nära bakknäet, och sedan en högt placerad lång virvel (Svårt få bra bild, men kanske syns nedan). Lik på båda sidor.
Hon har två virvlar i pannan med. En ungefär på mittlinjen och en till vänster och högre upp. Nästan identiskt som mormor Aska. Fast Brusali har bara en virvel i pannan. Så är det ju också med avel och ärftlighet. Ibland hoppar en egenskap till synes över en generation och så dyker det upp lite senare. Alltid lika spännande!
I tur och ordning: Aska, Brusali och Kabusa.
