Bara funktionär


Jag hade verkligen sett fram emot 
att rida på Tranås ridklubbs första träningstävling eller pay and WE. Men det slutade med att jag "bara" var funktionär. Och det var absolut helt ok. 
 
Både Ella och jag hade anmält oss till varsin start med Aska i lätt B, men Ella blev sjuk i mitten av veckan och strök sig. Jag hade först tänkt rida ändå, men när jag inventerade hur mycket hindermaterial jag behövde ha med mig började det kännas övermäktigt att få med allt det plus en häst. Och dessutom att bygga bana, fixa själv med hästen och alltihop.
 
Så jag meddelade att jag "bara" skulle vara funktionär, och det från början till slut. Trots våra båda strykningar plus en häst med tappsko (tror jag) så var det tio starter, och det är en väl godkänd debut.
 
Jag rullade in med mina saker precis lagom som ridskolan var klar för dagen, och jag möttes av ett gäng pigga klubbmedlemmar, som hjälpte mig att bära fram allt. De berättade att det här skulle bli genrep inför ridskole-DM nästa helg, och jag blev så glad att höra det. Vad roligt att de ville satsa på en ny gren!
 
Vi fick upp banan och fick ihop alla vägar så att de gick att rida som planerat och sedan blev det banvisning ihop domaren Rebecca. Både ryttare och banpersonal fick chans att fråga och få koll på hur man fick rida och göra.
 
Det var starter från lätt E till lätt A, och jag måste säga att jag blev imponerad. Alla tog sig an samtliga hinder jättebra. Flera hade det trassligt vid grinden, och en del på andra ställen, men de lotsade sina hästar mjukt och fint, och de gav sig tid att berömma hästen när de lyckades. Fint att se!
 
Rebecca bidrog bra i sin roll som domare, och påminde och stöttade i att detta var en träning. alla fick den tid som de behövde, och det bidrog till lugn och bra stämning. Det flöt på bra ändå.
 
När alla hade ridit bara blåste det till så var banan tom. Stora och små kånkade hindermaterial och gulligast var tre starka och målmedvetna barn som tillsammans kånkade in tunga ringhållare och annat åt mig.
 
Jag tänkte att Peppe skulle ha varit så glad om han sett att de saker som han byggt kom till sådan nytta och glädje. Inte bara hemma hos oss, där vi tränat flitigt med det, utan de funkade på en träningstävling med.
 
Jag var nöjd och glad när jag for hem, och det gick bra att kånka ut alla sakerna till ridbanan igen. Tur att det finns säckkärror! Motion blev det ändå. Och motivation att satsa vidare till tävlingen i augusti - en riktig WE-tävling på Tranås ridklubb. Då hoppas jag att Aska också får följa med!
 
 
 
 
 
 
 Jag tror att alla sagt ok att vara med på bild, men säg annars till så plockar jag ner den.
0 kommentarer