Spring i benen
Igår fick stona flytta upp till sommarhagen vid Talerydsberget. Äntligen! sa de. Vad de har längtat, trots stor vinterhage där det spriat en del grönt.
Vi tog fyraåringarna först. De klev på med raska steg och Brusali småjoggade lite. När vi släppte dem studsade de iväg. Men inte långt. Gräset lockade och de började beta.
Aska och Finja var inte nöjda med att vänta. Särskilt Aska tyckte det var helkass. Inte blev det bättre av att det kom en högljudd motorcykel på vägen medan vi ledde upp ungstona.
Så Aska gick på tvären hela vägen upp. Hon blir konstigt nog aldrig stark, och är precis som sin mor på det viset. Men laddad var hon. Nästan galopperade baklänges till slut, men stannade kvar vid min sida.
Hon for som en stolle när vi släppte dem. Finja dök och betade direkt och fyraåringarna valde att gå nära henne och göra detsamma.
Det dröjde inte så länge innan alla betade. Det här är hästliv som bäst - ingen tvekan att de älskar det.
