Gladan
Det är ett rikt fågelliv här. Jag är inte alls duktig på at känna igen fågelarter, men när gladan seglar högt utanför mitt fönster är det lätt att känna igen dess typiska eleganta profil och ljusa färg.
Ormvråkar och korpar flyger också flitigt här runt Talerydsberget, och dem känner jag igen sedan länge. Gladan hade jag inte upplevt så nära förrän jag kom till Taleryd.
Korpen behöver man förresten inte ens se för att känna igen. Den skriker ut sitt hesa "Korp, korp" och då vet man. Ormvråken har också et typiskt, lite kusligt läte. Gladan tror jag inte jag har hört. Men jag ser dem allt oftare. Ibland också andra, både större och mindre rovfåglar.
Att fotografera fåglarna var svårare, och inte minst att få rätt färger mot den gråblå himlen. Så det blir ingen lektion i fågelkunskap, utan mest en reflektion av hur fint det är att ha levande natur med vilt alldeles vid knuten.
Glador och korpar är väldigt tydligt närvarande i mitt skånska landskap också. Spontant tänker jag att det är precis de två arter jag först tänker på om jag erinrar mig ljudbilden, i alla fall på sommaren. Det är väl ganska lika landskap och biotoper, så kanske inte så förvånande, fast det väl är en 40 mil emellan.
Gladan låter väldigt likt ormvråken. Det var först härom året jag insåg att det nog sällan är ormvråk och allra oftast är glada jag hör.
En eller två glador i luften en sommardag hör till, men när slåttermaskinen (och kanske också tröskan) kör blir de fyra eller fem! Har du också lagt märke till det?