Räddad av bästa grannen
Det är bra med goda grannar, inte minst på landet. Och det har jag många, och så ett par i särklass.
Jag skulle bara ta en kort ridtur på Aska. Vi fick inte sällskap av Ella och Hangvar den här gången.
Jag hämtade henne i hagen. Hon var en bit bort, men hängde gärna med. Det gjorde fölen också. Alla tre följde med oss till grinden.
Jag hann inte mer än några steg från grinden med Aska när jag hörde det. Tråden, eller rättare sagt handtaget, smällde av när Kabusa bestämde sig för att följa med.
Hon var van att hänga på, fast tillsammans med Brusali. Tydligen dög mormor lika bra. Hon knallade med oss in i stallet.
På väg mot boxen med de båda insåg jag att det kom två till efter. Med bara övertråden kvar var det lätt för Hassmyra och Hamar att följa med.
Då ringde jag grannen. Här behövdes hjälp! Ella var i köket och svarade direkt.
Med gemensamma insatser fick vi först lett ut Kabusa igen (efter lagning av grind). Sedan fångade vi Hassmyra, som busade runt utanför hagen ihop med Hamar. När vi ledde in henne i hagen valde han att följa. Bra det!
Brusali följde våra ansträngningar hela tiden och verkade nöjd att få tillbaka sin unge. Brimi och Finja kom upp från fältet lagom vi var klara. De hade inte ens märkt att ungarna var på äventyr.
Till slut kom vi iväg, Aska och jag. Jag var glad för bästa grannen och visste inte hur jag skulle löst det annars.
