Gyllene som guld
Förra året var det svårt att bärga fin halm. Till slut fick vi OK, men grå halm, av vår trogna leverantör, och det var vi glada för efter oro att det inte skulle bli något.
I år har vi redan fått vår leverans. Eller fått och fått - ett lass halm (bil och släp) med cirka 50 rundbalar är inte precis gratis, men ändå känns det som att få en skatt när man rullar in gyllengula fina balar.
Fin vetehalm som pressats veckan innan kom förra måndagen. De hade fått lite regn dagen innan, men var hyfsat torra, så vi tror att det ska gå bra med dem.
De kom tidig eftermiddag, och Ella, Daniel och jag lastade in dem lite senare på eftermiddagen. Daniel lyfte in dem på höskullen (rännet säger man i Småland, och jällen hemma), där Ella och jag tog emot och rullade in dem, samt välte upp dem så att de står upp (nästan alla).
Det flöt på bra. Så på mindre än två timmar var vi klara. Nöjd gick jag hem, och hade väl inte varit inne mer än fem minuter förrän himlen öppnade sig. Det kom ett riktigt skyfall!
Puh, ännu skönare att ha halmen under tak då!
Nu har vi både halm och ensilage så att det ska räcka mer än väl för vintern. Vi behöver köpa torv att lägga i botten på ligghallen. Den är redan tömd och står och torkar upp, och det får den gärna göra ett tag till innan vi strör där.
Iver och Gustå var med och "hjälpte oss" lasta in balar, och katten Maximus övervakade arbetet. Iver tyckte det var läskigt när vi rullade balar, och såg olycklig ut. Sedan fick han komma upp på balarna, och där var det otäckt högt först, men han kom igång efterhand, och de verkade ha rätt kul efter en stund.
Så alla nöjda, men kanske allra mest jag, som tycker det är en stor lättnad att vara redo för vintern i god tid.
