Marker för hästavel
Förr sa man att kalkrika marker passade för hästuppfödning. Som på Öland och Gotland. Dagens fina mineralfoder fanns inte att tillgå, så rätt grovfoder var ännu viktigare då än nu.
Kanske fanns det också lite mer selen i de jordar som varit nära havet? Eller var det bara kalken som spelade roll? Jag vet inte.
Men jag kunde konstatera vid min Gotlandsresa, precis som vid de tidigare, att det finns många duktiga hästuppfödare på Gotland. Det kunde jag se vid premieringen, och det bekräftades ytterligare när jag besökte en rad uppfödare när avelsvärderingarna var slut.
Vid Apse fick jag se många fina russ; hingstar, ston och unghästar. Där fanns också några fjordingar, och det var roligt att se hur fina barnbarn min gamla Ljosefin har där i rödblacke valacken Rask efter Stolplyckans Topaz och hans lillasyster efter Aslan.
Även vid Knuts fanns ett stoföl efter Aslan, lite mindre och nättare i modellen. Som lekkompis hade hon en kraftig hingstunge efter Calais Moldrup, och den såg ut att bli stor.
Många gamla bekanta fanns i deras hagar för ston respektive valacker. Vid grinden som Anar Frö och kikade med så snälla ögon. Han var avelshingst några år, men har tyvärr bara fem avkommor. Han gör nytta som ridhäst, men jag tror man gärna hade haft fler som han.
Sindarve besökte jag inte denna gång - alltid fullt upp i ridlägerperioden. Men de var med på premieringen, och jag fölrstod att de ser fram emot sitt 50-års jubileum på ön. Fantastiskt - tänk så många hästar och så många elever som passerat där, och vad de betytt inte minst för intresset för fjordhäst.
Jag har ju ännu lite blod av deras Hugo kvar genom Hassmyra, som har honom som farfars far. Och jag kunde konstatera att min Ismo Kry (som också är far till Anar Frö) finns i en del av deras hästar. Hästavel tar tid, men verkligen intressant att följa genom generationerna, och se resultaten av bra avel.
