Julefrid
Det var nog tur att jag inte anade då, för ett och ett halvt år sedan, när jag flyttade in i mitt nya hus, att det skulle ta ett och ett halvt år att få upp den sista taklampan.
Lampor dröjde till framåt den första hösten innan de blev ordentligt prioriterade, men när dagarna blev kortare gjorde jag ett rejält ryck och fick de flesta på plats. Jag har sedan fyllt på successivt, och till slut var det bara vardagsrummet kvar.
När jag hade köpt soffan visste jag rätt snart hur jag ville ha det med lampor. Min gamla ljuskrona över matbordet och så en ny, rätt stor lampa över soffbordet. Jag hittade en jag gillade och köpte den.
Det gick med hjälp av Ingemars uppfinningsrikedom, att få upp ljuskronan i kroken långt uppe i nock.
Men montera en lampa krävde mer. Trappstegen matchade inte alls den höjden. Att köpa en tillräckligt hög kostade mycket mer än att ta hjälp.
Så jag bokade elektrikern, som hade mycket att göra. Jag har väntat ett tag, men i fredags kom han.
Och det blev så fint som jag hade hoppats. Mysigt och med ett varmt ljus.
När sedan Unni och Felix hade julpyntat och tagit in granen så blev det ännu finare. Känns helt perfekt att få fira jul med alla tre barnen hemma och precis lagom inbodd i huset.
Jag har lagt in sill, och Ella och Daniel fixat det mesta annat på julbordet. Så nu ser jag fram emot en skön och fridfull jul och önskar er alla ljuvligam juliga dagar! God jul!
