Max 20 valpar
De rasspecifika riktlinjerna för västgötaspets innehåller en begränsning i hur många valpar varje hund högst bör få.
Det står: Avelsdjur (hanar och tikar) bör inte lämna mer än cirka 20 valpar eller 4 kullar (vad som inträffar först). Avelsdjur (hanar och tikar) bör inte lämna mer än ca 80 barnbarn.
Detta handlar främst om att bevara den genetiska variationen - en viktig fråga för att hålla rasen sund. I samma dokument på rasklubbens hemsida kan man läsa:
SKV anser att det är ytterst viktigt att förvalta alla rasens rastypiska attribut och inte förändra eller förädla den, varken exteriört eller mentalt. Vi har ett gammalt kynologiskt arv att förvalta. Rasen är sund. Mången västgötaspets blir 13–14 år eller äldre med bibehållen vitalitet. SKV strävar efter att rasen skall förbli den sunda, robusta och naturliga hund den alltid varit, nämligen en hundras utan överdrifter.
Det slåt mig att detta skiljer en hel del från de flesta hästraser. Även där man säger sig vilja bevara en utrotningshotad ras arbetar man med förbättring eller förändring av rasen till viss del.
Det finns ett visst urval även av västgötaspetsar, då man förstås bara vill avla på friska och sunda hundar. Så för hanar krävs att de har två testiklar på plats, och man rekommenderar röntgen och att man bör eftersträva HD-index på minst 100.
Men det är inga krav att vara champion eller så. Jag tror det är klokt. I praktiken vill man förstås ha bra hundar i avel, och en hane blir mer intressant om han har gort lite mer än bara röntgats.
Zizou är utsälld med excellent och CK, och han har också gjort ett utmärkt BPH. Han är snart tre år och har hunnit få två kullar. I den första, som Iver ingår i, finns sex valpar - en hane och fem tikar. I den andra, som är drygt två månader gamla, blev det fyra hanar och fyra tikar. I båda kullarna är det stubbsvansade tikar som är mammor - också en rekommendation när hanen (som Zizou) har svans.
Så sammanlagt två kullar och 14 valpar. Bara sex valpar kvar (eller två små kullar) innan hans kvot är fylld. Det kan kännas hårt, men i grunden gillar jag tanken att alla normalbra och sunda hundar kan få chansen i avel och att det är klokt att begränsa överanvändning.
På fjordhingstar i Norge har de satt ett tak om 70 föl, och det är ett steg i rätt riktning. Under pandemin testade de att ge alla hingstar som anmälts till avelvärderingen ett ettårigt betäckningstillstånd. Jag tycker det var ett klokt drag.
I förlängningen tänker jag att alla hingstar som genomfört en fullständig avelsvärdering utan misstanke om eller konstaterad defekt, skulle kunna få användas till ett begränsat antal ston. Jag tror det skulle göra större nytta än skada, och stoägarna skulle ju ha en "varudeklaration" att luta sig på.
Att spana lite på vad andra gör och tänker är ofta intressant och kan ge nya perspektiv. Jag tror det finns potential i att våga tänka nytt.
