Märkt av tidens tand
Längs vägen från Lidköping mot Läckö slott ligger flera gamla väderkvarnar. Några av lite annorlunda modell, små stugor i botten med en liten smal byggnad med vingar ovanpå.
Och så finns det mer traditionella också. Ingemar och jag stannade till vid en sådan, gammal och grå, märkt av tidens tand.
Gräset var klippt på stigen fram till väderkvarnen, och vingarna fastsatta med kedjor, så att den skulle stå stilla.
Man kunde öppna och kliva in, och få läsa om en lång livgärning som mjölnare. Med början vid 14 års ålder och fortfarande aktiv vid 80. Lite senare såldes kvarnen till den förening som ännu förvaltar den.
Det var inte bara tidningsurklipp som vittnade om många års arbete. Trappstegen var urnötta - samma steg varje gång upp och nerför den enkla trappan. De hade slitits så hårt att de förstärkts på undersidan.
Snickarbänken vittnade om hur andra slitdelar tillverkats på plats och ersatts.
Och som så ofta i gamla byggnader hade trädens förgreningar tagits tillvara och deras ursprungliga form kunde ännu ses.
Att i all stillhet ta in den berättelse som den slitna kvarnen ännu kunde viska till oss, gjorde besöket intressant och givande.
