Känna igen?
Mina fjordingar tittar alltid lite extra när de ser en annan fjordhäst på tävling eller utställning. Det är ingen tvekan att de vet hur de ser ut, eller kanske hur deras vänner ser ut.
Svårare att veta är om de känner igen hästar vi haft när de återser varandra på bortaplan. Som när Finja och Björke träffades på premieringen på Vreta nyligen.
Björke kom med sin kompis Herman och han var nog den viktigaste at hålla kolla på. Men han kikade noga på Finja, och jag tror att han kände igen sin mamma. Kanske undrade han vad hon gjorde där (eller vad han själv gjorde där?).
Finja tittade också mycket på sin son. Men kunde hon känna igen honom? Han var inte ens ett år när han flyttade, och det har gått nästan 2,5 år sedan dess.
Faktiskt tittade hon inte så på någon annan. Jag tror inte det berodde på att Ella höll honom, för hon kollade inte så på mig. Jag tror de visste. Vad tror du?
Jag tror DEFINITIVT att de känner igen varandra. Min farbror som definitivt inte har någon sentimental inställning till hästar berättade nyligen om en gång för många år sedan när han var på en dressyrtävling med sin häst och den började bete sig underligt och hålla på att gnägga på framridningen. "Jag kunde ju inte rida in på banan med en häst som gnäggade hela tiden, så jag tänkte jag får rida bort och se vad det är". Och då var det en annan häst där, som hans kompis haft men sålt, som hade stått i samma stall och gått i samma flock som min farbrors häst under flera år. För de två hästarna var kanske mötet med den gamla flockmedlemmen det allra viktigaste. Jag har haft samma erfarenhet med Beata som mötte sin dotter på en tävlingsplats (de hummade till varandra varenda gång de möttes, det var väldigt fint!), men de hade alltid varit i samma stall och flock tills året innan, så det var inte så konstigt att de kände igen varandra. Jag tror att ett sto och hennes föl skapar särskilt starka band till varandra, och det första halvåret är förstås viktigt. Fick Finja och Björke inte hälsa på varandra där på premieringen.