Unga som inspirerar
I helgen har Svenska hästavelsförbundet firat att premieringsverksamheten i Sverige har pågått i 150 år. Många hästar och hästfolk samlades på Grevagården för lite olika utställningsklasser. Bland annat korades bästa häst från årets sommarpremieringar.
19 snygga vinnare mötte upp, och jag tycker att det var en värdig trio som toppade till slut, sett från mitt perspektiv som publik.
När den vinnaren var korad var det dags för mig att döma finalen bland de unga visarna. Kvalen hade dömts av Emma Kjellman, som gav de yngsta deltagarna sin muntliga kritik i samband med finalen för de lite äldre. Jag var imponerad av Emmas trevliga kritik, där hon lyfte dem alla på ett fint sätt.
Emma har tidigare tävlat med framgång i visningsklass, och det var väldigt roligt att se att hon nu har utvecklats till att också kunna döma det på ett bra sätt. Hon fanns med som sidekick till mig i finalen, och vi hade samma uppfattning om deltagarnas prestationer.
Alla var duktiga, och det känns väldigt bra. De tre i topp var riktigt skickliga och hade också god förmåga att läsa av sin lånade shetlandsponny - en extra svårighet att hantera. Den slutliga vinnaren hade en ponny som inte var helt enkelt, men lyckades på ett fint sätt få henne med sig. Härligt att höra nöjda frustningar från ponnyn på slutet.
Även tvåan och trean imponerade, och det var små saker som skiljde mellan dem, och även blad de övriga.
Precis som jag skrivit i ett tidigare inlägg, så kan man se att bland det svåraste är att hålla blicken framåt och mer "känna" än se sin häst. Att hitta rätt takt och tempo är förstås också en utmaning.
Det var väldigt roligt att få döma denna final, och inte minst att se att det koncept som Ella och jag tog fram för ett antal år sedan, har landat väl och bidrar till att vi får ännu fler duktiga unga visare. Jag vet att flera av de som var med också visat häst på väldigt bra sätt i sammanhang då det är hästen som bedöms. Kanske har visningsklasserna också bidragit till att fler idag har hjälm - det känns bra!
En fin domargåva fick jag också - ett vitt dressyrschabrak med hästavelsförbundets logga på.
Så en bra helg, även om jag inte var där hela tiden, utan också hann med en del annat i Västergötland. Men till jubileumsmiddagen tog jag med mig Ingemar, som annars mest jobbade med slutspurten på skörden. Vi fick en trevlig kväll och bra samtal med både gamla och nya vänner - som det ska när det är som bäst.
Jag fick också ett ansikte på ett par av er som läser bloggen flitigt. Trevliga samtal och perspektiv för mig när någon kommer fram och hälsar och säger att "du känner ju inte mig, men det känns som jag känner dig." Ger helt klar inspiration att skriva lite till, även om jag ibland vacklat om det den senaste tiden.
Men här kommer till och med ett riktigt aktuellt och färskt inlägg med många fina hästar och duktiga hästmänniskor - och det kommer hjälpa mig minnas helgen. Inte minst bildbomben som kommer nedan.
