Närkontakt med gamar
När vi besökte reservatet Faia Brava i Portugal för att leta efter garranohästarna, pekade vår guide Antonio mot himmelen och några stora fåglar som cirklade högt där uppe. Skickliga segelflygare, kunde Ingemar konstatera.
Stora som örnar, men det var inte örnar. Det var gamar.
Nästa dag fick vi åka med till matningen av gamarna. Med oss hade vi fyra soptunnor med slaktavfall på pickupens flak. Mest stora ben av nöt, men också grissvål och lite annat.
Vår guide pekade åt oss att skynda in i skyddet, så vi satte oss på varsin stol och kikade ut genom den stora rutan. Vi såg honom lägga ut slaktmaterialet och sedan gick han runt och kikade.
Vi såg någon gam cirkla högt en bit bort, men den försvann igen. Det hände ett par gånger till, men inget mer.
Efter en timme satt vi likadant. Och ännu en stund. Sedan var fyra som syntes, ännu långt borta. Vår guide körde ut bilen genom grinden och kom till oss. Det fyllde på uppe i skyn. Åtta, tio, femton.
Och så kom de! På nästan ingen tid alls hade runt femtio stora gamar landat bara några meter framför oss.
De slet och drog i senor och ben. Bråkade och lät ilsket. Slog ut vingarna och imponerade.
Några få av en mindre och lite mer ovanlig art kom också. De höll sig lite i utkanten av tumultet.
Ett mäktigt skådespel varade en stund. Sedan lyfte några. De kom tillbaka igen och landade bland de andra.
Men lite senare lyfte de och alla försvann nästan lika plötsligt som de kom. Benen var rensade.
Det var dags för oss att också lämna. Vi var tagna av det mäktiga skådespelet. Vår guide konstaterade att det var bästa matningen hittills i år.
Två gånger per vecka åker de ut. Och just den dag som vi var där blev det så fantastiskt bra. En och en halv timmas väntan var det helt klart värt. Ett minne för livet.
Jag hittade en gammal artikel om Faia Brava här. Allt är inte aktuellt idag, men ändå en bra sammanfattning:
Många bilder blev det (fast jag har slängt en del). Titta så långt du vill.
Imponerande! Nästa gång ska vi också försöka vara där på en födelsedag, ifall det är det som gör succén!
Gyps fulvus, grifo på portugisiska och Griffon Vulture på engelska är de som det finns mest av, och de som är på de flesta bilderna. Heter gåsgam på svenska, möjligen för att de har långa halsar som en gås?
De som har gula ansikten och är kompaktare, som du har en (eller kanske flera olika, men alltid ensamma på bild) på bild, är Neophron percnopterus, britango eller abutre-de-Egipto på portugisiska och Egyptian Vulture på engelska. På svenska har de det föga smickrande namnet smutsgam. De är betydligt ovanligare.
Det finns också ett projekt om Aegypius monachus, abutre-preto på portugisiska, Cinereous Vulture eller Eurasian Black Vulture, grågam på svenska. Det är Europas största rovfågel. Men det finns bara åtta häckande par i området, så för att få se sådana får man ha ännu mer tur än ni hade.