Två eller fyra skor?
Hur många skor behöver en häst? Ja, det kan ju variera. En del behöver inga alls, i varje fall inte i vissa faser av livet. Men ofta behövs skor för att möta det ökade slitage som hästens arbete innebär. Inte minst när vi rider eller kör dem på hårda underlag som vägar och liknande. För att hästen ska må bra och fungera som vi önskar så behöver vi ofta hjälpa den med lämpliga skor. Detta har jag skrivit om tidigare: http://stuterikry.blogg.se/2017/february/ar-det-naturligt-med-skor.html
Om jag vill ha en häst skodd så brukar jag så gott som alltid se till att få dem skodda runt om. Jag tänker att man ju vill att den ska ta för sig med bakdelen, använda sin motor och bära upp en ökad andel av vikten bak. I naturen bär hästen ungefär 60 % av sin vikt på frambenen. Med en ryttare på så kan den andelen öka ännu mer, i alla fall tills man får hästen att arbeta i en ändamålsenlig form. Det kan ju ses som ett skäl till att det kan räcka att sko en häst bara fram.
Jag tänker lite tvärtom, att om den ska vilja arbeta mer med bak så måste det också vara bekvämt. Flera ponnyer har varit skodda bara fram när de har kommit till oss. Så var det också med Rena. Hon var vid köpet lindrigt öm i kotorna båda fram, vid böjning, men hon var annars inte halt.
När vi red ut blev det en tydlig skillnad så fort vi kom till ett hårt underlag, som grusvägen. Då smög hon lite, särskilt bak blev det lite mer försiktiga steg. Men även på ridbanan var hon lite kort i gången. 21 år gammal, så visst, det kanske var så.
Eftersom jag sett detta, och också tyckte att hon var onödigt sliten i bakhovarna, så skoddes hon runt om för några veckor sedan. Vår hovslagare höll med om att det var klokt. Nästan genast såg vi skillnad när vi red ut. Nu skrittade hon frejdigt på alla underlag, och traven var också bättre. Efterhand blev det ännu mer skillnad. Det blev mer "gung" och elasticitet i skritten, och traven blev mera taktfast.
Formen vid ridning var precis likadan - den handlar ju också om ryttarens förmåga. Men det var ingen tvekan om att hästen fungerade bättre, och var mer nöjd. Den stumhet som jag sett fram (trots att hon varit skodd fram hela tiden) försvann också.
Jag har sagt det förr, och säger det igen: en bra hovslagare är guld värd. "No hooves - no horse" heter det ju, och det ligger mycket i det, så det finns alla skäl att vara rädd om dem. Så jag anlitar en välutbildad yrkesman, och känner att det är alla hästar värda att få nyttan av. Och jag snålar inte, utan låter dem gärna få fyra skor när det behövs.
Jag misstänker att det finns en överdriven tro på hur robusta hovar ponnyer har också.
När jag ser bilderna från när ni släppte ihop stona med hingsten så tänker jag att det finns ju tillfällen då man INTE vill att en häst ska vara skodd bak. Ett par oskodda hovar känns säkert där de träffar, men gör väl sällan någon större skada på en annan häst. Jag tänker mig att skodda är mycket värre.
Men utöver det - finns det egentligen över huvud taget någon anledning att inte sko alla fyra om man i alla fall ska sko?!