Vikten av vikten

Ryttarens vikt är en fråga som bubblar lite då och då. Den kommer upp i trådar om att köpa häst, om ridskolors regler om maxvikt och på många andra ställen. Forskning pågår lite här och där, och jag har också skrivit om det, bland annat här: https://stuterikry.blogg.se/2018/november/viktbarande.html
Och förstås är vikten inte den enda faktorn i sammanhanget. Ryttarens balans och ridsätt, vilken typ av jobb som hästen gör och hästens träning och kroppsbyggnad påverkar ju också. Tillsammans med en del annat. Det har flera andra skrivit om, t.ex. här:
https://www.tidningenridsport.se/ryttarens-vikt-vager-inte-tyngst/
https://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/forskningskollen-tva-nya-studier-om-ryttarens.htm
 
Men ändå; jag tänker att det spelar roll vad jag väger. Alltså att jag kan göra skillnad för min häst. Jag kan välja att köpa en tillräckligt (lagom) stor häst som klarar min vikt och som kan trivas med mig. Och jag kan välja att påverka min vikt.
Det här med vikt och övervikt är laddade frågor. Och det kommer ju också in aspekter som att långa personer förstås har en högre normalvikt än den som är kortare. Det är inte lätt att banta eller att hålla vikten. Men det går att påverka.
 
Jag har aldrig haft riktig övervikt. Så några kanske tycker att jag inte borde uttala mig. Det är OK - du får tycka vad du vill om det. Men jag kan inte heller "äta hur mycket som helst" ifall någon trodde det. Och inte blir det lättare med åren. Det är lätt att plocka på sig något kilo till år efter år. Plötsligt har de där extra kilona blivit tio eller fler, utan att man riktigt märkte hur.
Det hände mig vid förrförra julen, alltså julen 2019. Jag njöt av god julmat och när jullovet var slut visade vågen 73,6 kg. Jag tänkte att det var nog bara full mage, men det var det inte. Det var bara att inse att jag vägde inte 67 kg, som jag tänkte, utan att jag hade gått upp. Med mina 173 cm i längd fortfarande under BMI-gränsen på 25, men alldeles onödigt nära.
 
Jag bestämde mig för att min häst var värd en ryttare i rimlig vikt. Aska är en rätt stor fjordhäst och ligger runt 500 kg i lagom hull, så jag räknade på det. Man räknar ju ofta ryttarens verkliga vikt i procent av hästens idealvikt (dvs att hästen är tjock gör ju inte att den tål tyngre ryttare). Om man väljer gränsen 15 %, som jag tänker är en bra målsättning för daglig ridning, så landade vi på 75 kg. Då ska jag ju kunna ha kläder och sadel också i det, och det lär väga mer än 1,5 kg.
 
Att hårdbanta funkar sällan, och jag tänkte att det handlar om en strategi som håller i längden. Att hitta något som fungerar varje dag och som inte är en plåga. Livet ska ju vara bra om man ska orka hålla i.
Mina ramar blev följande:
- Röra sig mycket, men inte tro att motion kommer få kilona att rasa. Försöka ligga över 10.000 steg per dag som snitt.
- Vara noga med att ta lagom stora portioner av all mat. Ta en macka, inte två. Ät bra och bli mätt, men inte proppmätt. Ta om bara om du är hungrig - inte för att det var så gott (man får göra undantag ibland, bara det inte är hela tiden).
- Ät all sorts mat och hoppa inte över måltider (det där var jag bra på redan).
- Ät mycket grönsaker och frukt (det gjorde jag också redan).
- Att dricka kalorier är ett snabbt och osynligt sätt att få i sig för mycket. Jag tillät mig att dricka juice, öl och vin, men att varje gång först ställa mig frågan om det kunde vara lika gott med vatten. Väldigt ofta är vatten ett fullgott alternativ och då blir det vatten. De gånger jag väldigt gärna vill ha en öl så är det OK. Läsk dricker jag sällan eller aldrig. 
- Man får äta godis, men undvik sockerchocker. Jag tar ofta en liten bit mörk choklad - det är min passion. Annat godis äter jag väldigt sparsamt.
 
Och det gav resultat! Men det tog tid... Jag valde att väga mig varje dag (nästan), mest för att hålla uppe motivationen och ge mig själv feedback. Och visst kan det vara frustrerande, men jag valde att bara fylla i det i min hälsoapp varje dag. Ibland dök värdet över ett kilo från dagen innan, och ibland hoppade det upp lika mycket. Men kurvan pekade nedåt.
I februari 2020 var snittet 71 kg - alltså rätt mycket mer än jag "trodde" att jag vägde innan. I april kom jag under 70 kg i snitt. I augusti och september var jag åter där jag trodde jag varit innan, dvs på cirka 67 kg, och sedan hoppade kurvan upp ett kilo i oktober. Hmmm...
 
Men ett år efter start var jag på 66 kg, och det hade inte blivit någon ny jultopp. Det betydde att jag tappat drygt ett halvkilo i månaden - inte imponerande alls. Men det var på rätt väg och det kändes som ett hållbart sätt. Jag kunde leva så och må bra. Och det syntes skillnad!
 
Nu har det gått 1,5 år och minskningstakten har sjunkit, men kurvan har pekat nedåt hela senaste halvåret. Jag ligger nu på 65 kg och tänker att målet är 63-64 kg. Enstaka dagar är jag strax över 64 kg. Jag är glad för att jag har gjort detta för min hästs skull, och tänker att det är bra för mig med.  Så tio kilo på 1,5 år ungefär. Inte imponerande. Men det kunde ju gått lika mycket åt fel håll om jag inte sett upp. Den skillnaden kan man tänka på. Nästa år ska vi rida in Brimi och Brusali och då är det förstås ännu viktigare att ha en rimlig vikt för dem. Så jag fortsätter följa mina ramar.
 
På bilderna rider jag, som alltså är 173 cm lång och lite olika tung, på Aska Kry som är cirka 145 cm (drygt?) och på Desolett Kry, som är 140 cm (slutmätt c-ponny).
 
1 kommentar
Mikaela

Det är en oerhört viktig aspekt detta, jag är för hästarnas välfärd framför allt, men vill ändå lägga in en brasklapp angående viktminskning. Det är toppen att dessa enkla och hållbara medel funkat för dig, men det är inte en sanning för många som lider av övervikt. Ofta har tidigare viktminskning påverkat ämnesomsättningen negativt, som bara en av många olika aspekter till varför viktminskning ibland är oerhört svårt. Med detta sagt är det aldrig försvarbart att sitta upp på en häst som inte kan bära ens vikt. Det ä.äcen viktigt att inse hur vi själva inverkar med vår sits. Många gånger har jag tyckt mig se en finare ridning och samspel mellan en lite tyngre ryttare med god teknik, än med en nätt ryttare som sitter och slänger på ryggen.
För att avsluta detta vill jag ge dig en eloge för att du lyfter detta laddade ämne, men också skicka med en liten tanke kring att viktminskning för en del människor är i princip omöjligt trots motion, bra matvanor osv. Dock ger det ju ingen rätt att rida på en häst som inte är tillräckligt viktbärande, såklart.

Svar: Jag tror inte det är lätt för någon, varken att gå ner i vikt eller sluta röka, eller annan stor förändring. Men jag tror att det går och jag tänker att det ofta handlar om livsstil och något som funkar varje dag, eller i varje fall nästan. Jag får ofta höra att det är så enkelt och att det är lyx att kunna äta hur mycket som helst. Så är det inte för mig och inte för de flesta.
Men, som sagt, framför allt vill jag att vi ska tänka på hästarna. De får ju inte välja vem som rider.
Stuteri Kry