stuterikry.blogg.se

 

Det var ingen tvekan om att Brusali kände igen sig när hon kom igen. Fast hon bara var föl när hon flyttade för drygt ett år sedan så kan man se att hon har koll på de andra hästarna, på oss och på hagen. Hon tittar så längtansfullt mot Aska, och gnäggar lågt mot henne. Jag tror hon vet att det är mamma.

 

Jag tyckte när hon kom tillbaka att det såg ut som att Aska också kände igen sin dotter. Hon såg så fundersam ut, och tittade långt efter henne. Fast jag vet inte... Aska är inte precis snäll mot henne, utan jagar bort henne bestämt.

 

Men det är viktigt för en häst att höra till en flock. För urhästen var det frågan om liv eller död, och det sitter i. Så Brusali jobbar på att bli en i gänget, och hon gör det bra.

 

Hon är klok och sansad, och inte det minsta stridig. När jag släppte in henne till de andra stona vågade jag släppa in en ny ettåring till alla på en gång, just för att hon ju egentligen inte är ny. De jagade henne ändå, men hon var förståndig och flyttade sig bara precis lagom. Fick aldrig panik och rusade, men såg till att komma undan. Jag gav henne foder så långt bort att hon fick äta i fred.

 

Nästa morgon undrade jag lite hur hon haft det, och om hon kanske hade valt att sova ute. Det var kyligt, men torrt så jag tänkte att det kunde gå an. Och det var nog så att flera sovit ute. Finja och Brimi var lite jordiga på magen, och de stod tillsammans med Aska långt bort i hagen och glodde på nykomlingen som stod utanför ligghallen med halm i svansen. Lite oväntad vändning. Det var då jag först tänkte på guldlock (det är någon som har legat i min säng sa den stora björnen....)

 

Men redan den dagen kunde hon börja vara med de andra. Hela stora gänget tuffade runt i hagen i godan ro. Brusali fick hålla sig i utkanten av den lilla flocken, och de markerade om hon kom för nära, men hon fick vara med.

 

Morgonen efter delade hon balja med Brimi till frukost. Brimi försökte halvhjärtat peta undan henne, men hon ignorerade signalerna och fortsatte äta lugnt. När Aska kom så lufsade hon till nästa balja. Det är någon som har ätit av min gröt, sa den lilla björnen....

 

Finja rundar hon hela tiden - det minns hon nog sedan förut. Fast Finja verkar inte bry sig längre. Och jag ser hur Brimi och Brusali närmar sig varandra mer och mer. De blir nog snart lika fina vänner som de var en gång. Det ska bli spännande att se hur relationen med Aska ska bli. Hon är på flera sätt så komiskt lik Aska som liten, och jag tror som sagt att Brusali precis vet vem Aska är. Och Guldlock sprang ju hem till mamma i sagan, så vi får tro att denna Guldlock också blir återförenad med mamma på riktigt snart. Kanske har det redan skett, för hon fick vila i ligghallen rätt nära Aska för några dagar sedan - det blev jag glad att se!

 

Om du vill läsa mer om hopsläpp, så har jag en hel rad texter på bloggen. Här är länk till några:

och så en med Brimi och Brusali som föl: https://stuterikry.blogg.se/2019/july/du-och-jag.html