På vägen till Danmark

Man kan tänka att det är galet att åka hela vägen till Jylland för en enda dag på fjord-EM. Visserligen en lång dag med väldigt mycket att se, och det gjorde vi verkligen: https://stuterikry.blogg.se/2022/august/en-maxad-dag-pa-fjord-em.html Men ändå....
 
Men det finns ju så mycket på vägen. Jag hann verkligen inte allt, men ändå en del. Det blev inte riktigt som jag tänkte först, men kanske nästan ännu bättre.
Jag frågade min gamla vän Jenny om hon var hemma och jag kunde komma förbi några timmar. För att prata häst och minnen. Vi red mycket ihop som tonåringar, och hon bor kvar nära föräldrahemmet och föder upp fina SWB.
Men Jenny skulle på tävling med sin uppfödning Winninground, eller Ture som han kallas. En stor svart valack, som jag träffade hemma i hagen senast. Hon tävlar inte honom själv, men är med som hästägare och hästskötare.
Ännu bättre, sa jag, då kommer jag och tittar om han ska tävla någorlunda på rätt håll. Laholm, eller mer precis Ahla (jo, jag tänkte lite på Ala, Marion, men det ligger ju på Gotland), och det passade perfekt. Dessutom start vid lunchtid.
Så jag åkte hemifrån fredag morgon, och kom lagom till att se Ture värma upp inför sin start och sedan rida Medelsvår A. Jättekul att se, och ännu roligare att han gick så bra att det blev en tredjeplats där den domaren som låg högst gav honom över 70 %. Grattis till det!
Två dagar senare var de tillbaka, och den här gången vann de samma klass och med totalt en bra bit över 70 %. Det är häftigt! Men då var jag inte där.
Extra roligt att Jenny, liksom jag, tror på ett riktigt hästliv med stora hagar och uteritter även för tävlingshästar. Så vi fick en trevlig pratstund över en (rätt kass) lunch.
Sedan for jag vidare för att träffa ressällskapet till Danmark. Innan vi körde mot bron passade jag på att titta på två stoföl efter Nygårds Gurven. Snygga, rörliga och med fint uttryck och huvud. Bara att gratulera till detta!
Jag spanade lite på Gurven i fjol, men hoppades ju då på föl efter SörFin. Några andra som var hos mig bytte då till Gurven, och fick fina föl de med. Man kan ångra sig lite efteråt, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. Fölen efter SörFin ser ju också kanonfina ut, och i år verkar det ha gått bättre, så vi hoppas på många till även där.
 
Jag övervägde att kolla seminmöjligheterna för Gurven i år, men det var inte riktigt läge med allt annat som är just nu. Så jag får vara nöjd med att klappa på och titta på andras fina föl, och det är inte så illa som det låter.
Framför allt var det roligt att på detta sätt få ta del av andras avelsarbete och se fina hästar. På något konstigt vis tröttnar jag inte på det.
 
 
 
 
 
1 kommentar
Anna O

Det har varit artiklar i Sydsvenskan om lurendrejeri med fastighetsöverlåtelser. Jag hittar inte artikeln nu men när jag söker kommer termen lagfartskapningar upp, och det är helt klart ett problem. Och ganska förfärligt hemskt att tänka sig att någon i ett steg med en förfalskad namnteckning får genom en överlåtelse hos Lantmäteriverket - plötsligt en dag upptäcker den rättmätige ägaren att hen inte längre är just det.

Så det är nog bättre om de använder hängslen och livrem, tänker jag. Även om det är mindre smidigt.

Förhoppningsvis får ni snart sätta spaden i marken!


Svar: Som tur är kan vi börja innan avstyckningen är klar. För jag äger redan marken. Det är bra de är noga, men frågan är om inte ett papper med underskrift är lättare att fejka…
Stuteri Kry