stuterikry.blogg.se

Det är vårt ansvar att avla för djur som kan må bra. Djur som fungerar och är friska. Som har fria andningsvägar, fungerande tänder och kan leva det liv som de är motiverade till.

 

Detta ansvar ligger inte bara på alla uppfödare av hundar, hästar och andra djur. Det ligger också på alla de som skaffar ett djur. 

 

Jag vill också påstå att det ligger ett ansvar på alla som använder djur (bilder och filmer på djur) i annonser och liknande. Och i förlängningen då på målgrupperna, som förhoppningsvis har kunskap att inte gilla och förstärka bilder som visar djur som inte mår bra. 

 

Jag förstår att man älskar sitt djur för den individ som den är. Och jag har också insett att många inte alls har förstått vilket lidande det är att ha en dysfunktionell exteriör. Som gör att man inte kan andas ordentligt till exempel.

 

På samma sätt som mer än en okunnig djurägare har sagt till mig om sitt halta djur att "den är halt, men den har inte ont" , så har jag förstått att man kan missuppfatta problem med andningssvårigheter.

Man kan tro att bara för att hunden kan och vill gå en promenad så är det inga bekymmer med andningen. Alldeles för många kortnosiga hundraser har enorma problem med sin andning. De klarar inte syresätta sig fullt ut, vilket skapar en fruktansvärd stress. Inte ens när de blir blåa och börja bukandas förstås alla ägare att det finns ett problem.

 

Okunskapen är kanske det allra största hotet mot djurs välfärd. Och jag förstår att du älskar din bulldog eller mops, trots andningsbekymmer och andra framavlade hälsoporoblem. Men det är inget skäl att avla fram fler sådana djur som inte mår bra. Inte alls. Och det är förstås inte heller ett skäl att hålla djuret på ett sätt som det inte trivs med. stuterikry.blogg.se - Gillar de inte hästar?

I Norge kom nyligen ett beslut mot avel av engelsk bulldog och cavalier king charles spaniel. En del applåder, andra blir arga. Jag tänker att det finns fler raser som avlat in sig i ett hörn, där de är utom räddning. Hälsoproblemen påverkar alldeles för många djurs välfärd.

Det är lätt att peka finger åt hunduppfödarna, men jag tänker att vi som har häst också har en del att fundera på. Var går gränsen för hur litet huvud eller konvex nosrygg en häst kan ha utan att andning eller tandstatus påverkas? Redan denna fråga berör många raser, och jag oroas ibland att "ju mer ju bättre". Bara för att en ras ska ha konvex nosrygg så borde det inte betyda att mer konvex är ännu bättre. Lagom är bäst i min värld.

 

Det gäller även sådant som behåring. Riklig behåring är en faktor som belönas i flera raser - rastypiskt och snyggt. Men över en gräns blir det ett problem som skapar mugg och rasp, och ett stort lidande för individen.

På senare tid har man uppmärksammat en defekt hos varmblod, där föl som har anlaget i dubbel uppsättning måste avlivas på grund av defekten. Men det har också kunnat konstateras att de som är heterozygota (har ett anlag) får rörelser som belönas i bedömning och på dressyrbanan. Är det rimligt?

 

Ja, listan kan göras lång. Det här är bara ett fåtal exempel. Meningen är inte att peka ut någon, utan snarare att få fler att tänka till och kanske reflektera över att det finns risk att gå över gränsen i många, många fler raser än man kanske tänker på först. genom extrem exteriör, extrem behåring, extrema rörelser eller färger som är kopplade till defekter, till exempel.

En del tror att blandraser är lösningen på problemet. Jag tror tyvärr inte alls det. De har också allergier, extrem exteriör, defekter och problem, som de ärvt av sina föräldrar, som dessutom ofta inte ens ingår i ett hälsoprogram.

 

Jag tror på kunskap. Kunskap att förstå att en del saker inte alls är gulligt. Kunskap att tolka djurets signaler och beteende korrekt. Och förstås ansvar för vilka beslut man tar. Vi kan påverka detta tillsammans. Om vi vill. Om vi verkligen bryr oss om djuren. Och det är vårt ansvar, tillsammans.