stuterikry.blogg.se

För några veckor sedan hade Brusali kommit så långt i inkörningen att jag kände att det var tryggt att koppla på en svängel i linorna och låta henne dra den.

 

Det gick hur bra som helst, och det berättade jag om då: https://stuterikry.blogg.se/2022/february/tankt-pa-saken.html

Sedan har det varit lite för mycket skare och lite för mycket annat för att komma vidare. Men i söndags tänkte Ella och jag tömköra båda ungstona. "Askungen" Brusali fick dock stå över, då hon hade brännmärken som kanske kunde ömma. Det berättade jag om för ett par dagar sedan.

Men Brimi var med på noterna, som alltid och ville gärna vara med (det ville Brusali också). Vi ställde om selen så den passade Brimis runda kropp. Hon är alldeles för tjock, och jag vet inte riktig hur det gått till för alla de andra är rätt lagom i hull. Men vi fick till selen, och Brimi var totalt obekymrad om lokor och allt.

Eftersom hon tömkörts med bara linor började vi med det. Ella var med, så vi kopplade på båda direkt. Det gick strålande, även i snäva svängar där linan tryckte. Brimi verkar ta allt sådant med ro.

 

Så vi hämtade svängeln och satte fast den också. Det var lika lätt det. Lugnt och fint, med långa steg skrittade hon på.

Styrningen gick sådär, för hon sökte sig till Ella mer än att lyssna på vad jag försökte förmedla med tömmen. Så då tog vi bort grimskaftet och vi fick klara oss själva.

Lite tveksam att gå fram ibland, och då stannar hon och frågar. Men med lite uppmuntran var vi strax igång igen, och det gick tryggt och bra. Jätteduktig!

Nu ska vi träna på detta några gånger, med lite olika underlag. Inte minst att träna då det låter mer än på snö är bra.

Vi kommer också hänga på något i svängeln. Vi har en däckskiva som brular vara bra. Så vi jobbar vidare och hoppas att Brusali är med nästa gång! Idag är alla bilder på Brimi.