stuterikry.blogg.se

När en häst visar tecken på smittsam sjukdom finns det skäl att agera så att man minimerar risken för smittspridning. Trots att det nästan alltid finns några som tycker att det är onödigt eller överdrivet. "Det är bara lite snuva - det händer ju jämt", kan man få höra.

 

Och samtidigt finns det ofta några andra som tycker att man borde göra mer. Stoppa alla som rider i bygden, inte låta dem rida förbi på vägen ens och stänga igen all verksamhet på stora områden.

Jag tänker att det är viktigt att informera och våga berätta hur läget är. Och minst lika viktigt att alla respekterar det. Utan hysteri och utan att bagatellisera. Visst är det sant att det ofta visar sig vara lindrigare än befarat, och kanske ingen blev smittad mer än den första snoriga hästen. Men det betyder ju inte att det var onödigt.

 

Det är ungefär som att säga att det är onödigt med bilbälte bara för att man oftast inte krockar. Jag har nog faktiskt aldrig behövt bilbältet, om man ser det så. Och det är ju bra, och jag hoppas att det aldrig ska behövas. Men jag fortsätter att använda det, för den dagen det behövs så blir det för sent att sätta på det efteråt.

 

Och det blir för sent att isolera och stoppa smittspridningen när många redan är sjuka. Bättre att vara försiktig och reagera på de symtom som skulle kunna betyda allvarlig sjukdom. Att ingen mer blev smittad visar väl då allra mest att man agerade snabbt och bra. Och man får tillfälle att träna och trimma rutinerna. Att ställa in någon träning eller tävling är tråkigt, men inte värre än så.

 

Nyligen har det varit aktuellt med en häst här i närheten som var snorig. Man kunde inte utesluta kvarka, så hästen isolerades och veterinär kallades ut för att ta prov. Det visade sig att det inte var kvarka, utan den bakterie som ibland kallas falsk kvarka (Streptococcus equi subsp. zooepidemicus). Även efter provsvaret blev bedömningen att stallet skulle isoleras i tre veckor.

 

Några tyckte det var jobbigt, och de hade läst att denna bakterie oftast ger inga eller små symtom och kan finnas helt symtomlöst. Det är inte så ofta den ger upphov till allvarlig sjukdom. Det är sant.

 

Men det är också så att den här bakterien är en rackare som kan ändra sig över tid. Det blev tydligt när den kom till Island för några år sedan. Den kom antagligen dit med någon ryttares utrustning från annat land, och den spreds som en löpeld över Island. Jag tror att det delvis berodde på att små symtom ignorerades, och delvis på grund av att den kom in på en stor träningsanläggning där hästar kom och gick.

 

Det slutade med att många hästar blev sjuka, en del allvarligt sjuka och några dog. Det är inte det vanligaste med denna bakterie, och jag tror inte att vi ska behöva oroa oss här i bygden för att samma ska hända oss nu. Men det visar att smittämnen inte är att leka med, och det kan vara klokt att vara lite extra noga och försiktig. Du kan läsa mer om detta utbrott här: https://stuterikry.blogg.se/2017/september/mera-om-vatten-och-smitta.html

 

Samtidigt ska man komma ihåg att de flyger inte långt i luften. Virusinfektioner, som hästinfluensa, kan flyga en bit och där säger man minst 100 meter, kanske mer. För bakterier, som i jämförelse med virus är tunga klumpar, så är sträckan betydligt kortare. Där är det direktkontakt mellan hästar och indirekt kontakt mellan hästar genom människor, utrustning och transporter mm som är den stora risken.

 

Så man behöver inte ha panik. Jag tänker däremot att jag är tacksam för de försiktighetsåtgärder som vidtagits, och att symtomen blev uppmärksammade snabbt. Om alla har den kollen och den insikten så kan vi hjälpas åt att bidra till färre smittor.

 

Vill du läsa mer om kvarka och falsk kvarka finns det en del på Hästsverige och på SVAs hemsida, och jag har också skrivit om det förut, och jag länkar till några av sidorna och inläggen:

 https://hastsverige.se/sjukdomar-skador/infektioner/kvarka/