stuterikry.blogg.se

 

 

Man säger att det var vikingarna som tog dit hästar, och nyare tiders vetenskap har kunnat visa hur olika hästar är släkt med varandra. Det finns inslag av både shetlandsponny och fjordhäst i islandshästen. Nordlandshäst från Norge också, och de raserna har ju fortfarande en hel del likheter, så det var väl inte förvånande. Och sedan har jag förstått att de isländska gränserna varit stängda för import sedan länge.

 

Så jag hoppade högt när jag läste detta i en gammal norsk fjordstambok.

 

Den norska fjordhingsten Blakken 455 såldes till Island 1910. 800 kronor kostade han då, som fyraårig 3e premie hingst. Vad hände med honom sedan? Klarade han resan? Vart kom han och vad användes han till? Kanske till och med i avel? Eller är det otänkbart?

 

Blacka islandshästar finns det ju, men det säger inget. Det är en vanlig färg hos många gamla raser, så det kan man inte dra några slutsatser av. Liknande tankefel är ju gjort för fjordhästar ibland:

 

Var det fler än Blakken som såldes till Island? Och vad var syftet?

 

Några år tidigare var det en annan fjordhingst som såldes till Sverige. Han hette passande nog Fjordingen 405. Fast lite komiskt är det att han heter Fjordingen, eftersom han är en son till Rimfakse, och alltså med dagens definition en dölekorsning.

Eller kanske ska man tänka att alla hästar som är införda i den gamla norska stamboken ska ses som fjordhästar? Att läsa gamla stamböcker ger viktiga perspektiv. Jag tror att man ska se upp så man inte dömer alltför hårt och kategoriskt. För hundra år sedan fanns det andra färger, andra tecken och andra stammar. Rimfakse var omdiskuterad, minst sagt, men i band två av den norska stamboken fick han tillbaka sitt stamboksnummer som fjordhingst. Så jag tänker att man får se honom som en av fjordhästens anfäder, trots allt.

 

Det importerades en del fjordhästar till Sverige, långt innan de officiellt kom hit på 1960-talet. Ett annat sådant exempel skrev jag om i detta inlägg:

Då lade jag med en teckning av en annan fjordhingst i inlägget. Han finns på foto i nästa band. Teckningen ovan och foto längst ner idag. 

 

På tal om att spåra vidare i andra raser, så skulle jag gärna vilja veta mer om Bella, som var mor till det vitblacka (ulsblakk på norska) fjordstoet Sonja. Bella var dölehäst och fux, och hon blev mor till kallblodstravaren Stangelands-Kåre.

 

Det är mer än 10 generationer sedan nu, och för fjordhästaveln och tankar om rasrenhet har hon ingen större betydelse. Utom att vara en viktig påminnelse till oss alla om att det har skiftat över tid hur man sett på raser, och det finns nog mer främmande inslag än vad många anar. Långt ifrån allt är ju så väl dokumenterat som detta.

 

Men jag undrar hur det gick för travaren Stangelands Kåre. Blev han en bra travhäst? Kom han till och med i avel och finns i stammen till dagens dölehäst och kanske nordsvenska hästar? Det hade varit spännande att få veta.

 

Frågorna är fler än svaren. Men nog är det spännande tankar som väcks av hundraåriga stamböcker. Det fanns ingen bild på Fjordingen eller Blakken, så det blir bild på några andra från samma tid.