stuterikry.blogg.se

Fjordhästen har, till skillnad från många andra raser, ingen fastställd minimi- eller maximistorlek. Det har funnits en del mer eller mindre tydliga beskrivningar om lagom storlek. De flesta har också konstaterat att hästar som avviker kraftigt från medeltalet i mankhöjd oftast också avviker i typ.

Nu har den norska avelsplanen reviderats, och det har tillkommit ett förtydligande om storleken ifrån moderlandet.

De skriver fortfarande att det inte finns någon övre eller nedre gräns för storleken. Men det står också tydligt att det är önskvärt att hästen är mellan 135 cm och 150 cm i mankhöjd. Nu finns också ett tillägg om att man vid bedömning kan dra ner typpoängen om hästen inte ligger inom dessa måttgränser.

Många vill se större fjordhästar. Inte jag. För en fjordhäst som närmar sig 150 cm är mycket häst - oftast mycket mer än en lite lättare ponny med samma mankhöjd.

Jag har ridit och tävlat Desolett som är slutmätt c-ponny utan att känna mig det minsta stor. Och då är jag ändå 173 cm lång. Aska är högre och räcker väl till.
Detta har jag skrivit om tidigare:

Signalerna från Norge är också tydliga. De ser att i sporten är det hästar av ponnymått som passar bäst, och därför vill de inte att storleken drar iväg uppåt. Klokt, tänker jag.

Det har funnits en tendens att hästarna blivit högre och högre. Det riskerar påverka både rastyp och hållbarhet. Så klokt att markera att lagom är bäst.

En annan nyhet, som kanske också kan ses som något på temat lagom, är att Norges fjordhestlag önskar att hingstars livstidskvot ska vara max 70 betäckningar. Man kan söka om ökning i särskilda fall, men annars har de denna gräns för att begränsa inaveln och ge tillräckligt många olika individer chansen i aveln.