stuterikry.blogg.se

Man ska inte ha två hingstar, brukar jag säga ibland. Ändå har jag just det nu. Två vuxna hingstar.

 

Det är stor risk att de stressar varandra. I alla fall om det finns ston nära också. I naturen är det en hingst och en flock ston som lever ihop. Och så finns det andra hingstar i "ungkarlsflockar". Så det är inte alls onaturligt att ha en flock hingstar, eller valacker.

 

Vi ville gärna ha Hassle och Hangvar ihop, i alla fall under tiden utanför avelssäsong. För att ge dem en vän att bli kliad av och ha ett flockliv ihop, i en liten flock.

 

Det var nervöst att släppa ihop dem. Men det gick rätt bra, och jag blev så glad när de redan efter någon dag kliade varandra. De betade ihop och vilade ihop. https://stuterikry.blogg.se/2022/september/vagar-ni.html

Efter ett tag tog Hangvar över kommandot. Till att börja hade det varit Hassle, men Hangvar var inte nöjd med detta, och lyckades få övertaget. Det verkade funka också.

 

De följdes åt, och de var båda inne i sin lilla "holk" till box. Vi ville vänja in dem vid allt detta innan stona kom hem till sin ligghall.https://stuterikry.blogg.se/2022/october/maktskifte.html

 

Vi tog hem stona i god tid innan de verkligen behövde ligghallen, för att vi anade att det kunde bli lite stökigt i hingsthagen då.

 

Det blev det. Hangvar kunde inte få ro att sluta spana, utan stod längst upp och kikade på stona. Hassle gick till fältet och betade.

Efter ett tag ville Hassle inte komma upp mer, utan höll sig där nere. Hangvar gick ner några gånger per dag, men inte för att beta, utan för att säga till Hassle att han kunde stanna där. Inga stora bataljer, bara markeringar.

 

Vi började fodra hingstarna, men de åt nästan inget, inte någon av dem.

 

Och mitt i allt detta blev Peppe jättesjuk. Först tänkte jag att det väl ordnar sig i hagen, men sedan orkade jag inte längre.

Så jag delade hagen. Hassle fick den stora delen med fältet och med "holken". Hangvar fick hagströ-delen, och ska få komma in i stallet när det behövs på nätterna.

 

Då var det inte bara Hassle som började äta. Även Hangvar fick ro att glufsa i sig sitt hösilage i stora portioner. Det var tydligen trevligare äta med sällskap. Baljorna stod på samma ställen som innan, men nu fanns en tråd mellan. 

 

Det är bara en meter drygt mellan de dubbla staketen. Ofta står de på varsin sida och tittar på varandra. I början vevade Hangvar med frambenet, men det är slut med det. Det är inte hot och sura miner, utan väldigt lugnt. Men de markerar ännu med att fylla på sina bajshögar båda två. 

 

Ibland undrar jag om det var onödigt att dela dem. Och ibland tänker jag att det nog ändå var bäst. Men lite synd. Jag vet inte. Men just nu får det vara så här.