Det finns ju fler val som gör skillnad i dessa sammanhang, och det tänkte jag skriva lite om idag. Jag tänker då på hur man väljer inför att skaffa djur, och att detta påverkar risken att få problem och stora kostnader en hel del.
Visst är det så att man kan ha otur, för även med en frisk och sund ras kan man drabbas av det där enstaka måndagsexemplaret. Men precis som i nästan allt annat så har den som tränat mest också mest tur, eller i detta fall då dem som väljer med hjärnan.
Självklart ska man välja sitt djur med hjärtat, men inte bara. Det kan bli dåligt för dig som djurägare om du inte också har kunskap. Och det kan också bli dåligt för djuret. Inte minst tänker jag då på djur som ska "räddas" och "adopteras" från andra länder. Det har jag skrivit om flera gånger tidigare, i lite olika vinklingar:
Men även när man köper hund (eller andra djur) i Sverige så finns det skäl att läsa på och tänka igenom saken noga. Dels förstås välja en ras och en individ som passar med ens egna förutsättningar och behov.
Att bara falla för en gullig valp utan att tänka på hur den fungerar och vad den är avlad för kan i värsta fall leda hela vägen till att den avlivas. Det har jag fått uppleva i mitt yrke mer än en gång. Lika tråkigt för alla. Det kan hända med såväl renrasiga som blandraser. Men kanske allra störst risk vid blandras, åtminstone om blandningen ger egenskaper som tillsammans blir krävande och svåra.
Många tror att blandraser är friskare än andra. De är inte friskare än sina föräldrar, brukar jag säga. Och dessutom har de ofta ingen dokumentation om sådana saker som höftledsstatus och liknande ärftliga problem. Om hunden då får sådana sjukdomar får man oftast stå för hela kostnaden som ägare, till skillnad från en hund med föräldrar som ingår i ett avelsprogram.
Tyvärr har många raser olika hälsoproblem. Ibland förminskas problemen av uppfödarna, och ibland tror jag att de "vänjer sig" och inte riktigt förstår att det är ett stort välfärdsproblem att ha trånga andningsvägar eller ständig klåda efter allergi.
Man kan försöka välja individer ur friska linjer, men ofta är det nog en bättre idé att välja en friskare ras. Och i den hitta bra fröäldrar och en seriös uppfödare. Det finns mycket statistik om detta, och det är vanligt att försäkringsbolag har olika premier för olika raser - för att det är olika risk.
Jag har rätt ofta fått höra att västgötaspetsar inte är så "snygga". "Fula och grå" sa någon. Smaken är ju olika, men jag är glad och stolt att hjälpa till att förvalta en sund, svensk urhund. De hör till de friskaste, och i aveln är man noga med att arbeta för genetisk bredd. Pälsen kräver ingen vård, och den fungerar i alla väder. De har sunda andningsvägar och nästan aldrig problem med öron (till skillnad från många raser med hängande öron, speciellt om de också har allergier).
Det finns fler bra val att göra, och västgötaspets passar så klart inte alla. Men jag kan trösta er som tycker de är fula, och säga att när man har sin hund så ser man bara hur fin den är. Då behövs det inte fluffig päls, för stora ögon eller för kort nos. Jag tycker till och med att de öär så naturligt fina.
Jag har också haft turen att kunna köpa av kloka, duktiga uppfödare, som lagt den bästa grunden. Oerhört viktigt hur starten blev.
Att välja klokt betyder inte att det alltid går bra, men chansen ökar jättemycket, så nog gör valet skillnad. På bilderna idag syns Iver, och så Estelle, som är en av Ingemars bretoner. Jag kan inte så mycket om rasen, men de beskrivs som en liten och sund hund, såväl mentalt som fysiskt, och jag har inte uppfattat något annat av de tre jag träffat mest.
Jag håller med om att detta är jätteviktigt, förstås. Och nog finns det vettiga hundraser att välja på för alla smaker? Oavsett om man föredrar kort eller långt på ben, öron och päls.
Vad gäller risk om man i det lägger in svårighet att förutsäga så är den förstås störst när man inte vet ursprunget. Men det allra värsta är väl ändå när hundens ursprung ÄR känt och en oundviklig källa till lidande! Jag tänker förstås på raser som bulldog och mops där andelen hundar med andningsproblem är så stor. Det GÅR väl att hitta en frisk hund av de raserna men det är alldeles för svårt. Med sådana hundar väljer man knappast att ta en risk, man väljer ett känt problem.
Jag tänker alltid när jag möter en stånkande bulldog på trottoaren att om ägaren slog sin hund kunde jag ringa polisen men att den utsätts för ett kanske större lidande för att den inte kan andas är inget jag kan anmäla…