stuterikry.blogg.se

Det finns många saker att fundera på inför betäckningssäsongen. I år har väl de flesta gjort sina val. Men det kan ändå finnas skäl att ta en stund åt dessa frågor. Det är ju inte bara en lämplig hingst som ska utses. Även val av betäckningsmetod påverkar både ekonomi, resor och chansen till dräktighet. Här följer en liten guide som stöd vid detta val. Och innan du börjar drömma vill jag passa på att påminna om att det är olika vanligt i olika raser vilka val som finns, och att hingstar inte tilåts kombinera olika metoder fritt.

Den första frågan är om man ska välja en hingst som verkar via naturlig betäckning eller semin. På grund av smittskyddsregler får en seminhingst inte samtidigt verka via naturlig betäckning. En seminhingst kan däremot verka genom flera seminmetoder, och en hingst för naturlig betäckning kan verka genom olika sätt att betäcka naturligt.

En del drar sig för fri betäckning på grund av skaderisken, men denna risk gäller främst hingsten. För stoet finns alltid en viss risk för skada när främmande hästar släpps ihop, och så gör de flesta hingsthållare oavsett metod. Hästar är trots allt flockdjur, som inte mår bra av att gå ensamma, och även en sådan stress kan påverka chansen att bli dräktig negativt.

Jag har också hört argumentet att välja semin på grund av dåligt brunstbeteende hos stoet. Då anser jag att man är ute på en farlig väg. Ett naturligt och bra brunstbeteende är ett grundkrav på de ston som ska vara i avel.

Naturlig betäckning är det traditionella sättet, och vanligast inom många raser med få betäckta ston per hingst. Fördelarna är låga omkostnader i form av veterinärundersökningar, så länge allt fungerar bra. Nackdelar är att stoet kan behöva transporteras långt till önskad hingst och att det finns en begränsning i hur många ston en hingst kan klara per säsong. För stoägaren är detta vanligen det billigaste sättet att få stoet dräktigt, om det inte innebär en väldigt lång transport.

Olika varianter är betäckning vid hand, som är det vanligaste, och fri betäckning, som innebär att hingsten går fritt i flock med stona.

Även fri betäckning förekommer i en mellanvariant, där hingsten alternerar mellan olika fållor med ett eller några ston i varje.  Vid fri betäckning finns risk att inte alla ston blir betäckta, men rätt skött och med en bra hingst finns många exempel på mycket goda dräktighetsresultat.

Betäckning vid hand är det som oftast avses när det står att hingsten verkar via naturlig betäckning. Det är arbetsintensivt för hingsthållaren, men ger säkrare koll på betäckningsdatum än fri betäckning. Det finns en viss risk för betäckningsskador på stoet, och ibland är dessa allvarliga.

Semin är idag dominerande inom flera raser, och har fördelarna att en hingst kan klara betydligt fler ston än vid naturlig betäckning. Risken för spridning av könssjukdomar minskar, och genom de täta veterinärkontroller som krävs kan problem tidigt diagnostiseras och åtgärdas. Kravet på att veterinär ska undersöka stona före seminering medför dock också kostnader för stoägaren. Rektalundersökningarna innebär en viss risk för skador på tarmen, som i värsta fall kan vara livshotande, men detta är sällsynt.

Semin görs dels med färsk sperma, som används antingen direkt på hingststationen eller som kyld transportsperma, dels med fryst sperma.

Färsk sperma innebär att sperman från ett språng delas upp på flera doser och alltså räcker till flera ston. Hur många beror på kvalitet och antal spermier i dosen, men också på om den ska skickas eller användas direkt. Om sperman används direkt på stationen hinner inte så många spermier dö, och det kan därför räcka med ett lägre antal spermier än vid transportsperma, där målet förstås är ett minst lika stort antal pigga spermier då dosen anländer och ska användas.

Hingstar som är mycket populära eller lämnar lågt antal spermier kan därför ibland endast finnas tillgängliga för semin på den station där de står. Därmed försvinner en del av fördelarna med semin, eftersom man i alla fall blir tvungen att transportera sitt sto till hingsten.

Transportsperma, eller färsk kyld sperma, innebär att man kan välja en seminstation i närheten och slipper transportera sitt sto så långt, och ändå kan välja bland många intressanta hingstar. Om man väljer en hingst inom Sverige innebär det att sperman fraktas kyld, och sätten att få fram doserna i tid har varierat. Länge sköttes det av posten, men på senare tid har man fått hitta andra lösningar, med större tillförlitlighet. 

Om man väljer en hingst som finns i utlandet blir det ofta frågan om flygfrakt och detta kan fort bli dyrt, särskilt om det visar sig behövas flera skick. Långhelger kan också stöka till det. Det är inte heller alltid den utländska sperman håller samma krav som vi brukar ställa i Sverige, vilket i värsta fall betyder en stor räkning men ingen dräktighet. Man ska också veta att det vid sådan införsel krävs att sperman uppfyller EU-reglerna, och att den avsändande stationen alltså ska vara godkänd. När det gäller t.ex. fjordhäst är det inte alltid så att detta är gjort. Dessutom ska en importhingst avelsvärderas (på pappret), så det är en hel del att tänka på innan. Mer information finns bland annat på Jordbruksverkets hemsida.

Semin med fryst sperma är inte alls så vanligt som färsk sperma. Detta beror dels på att dräktighetsresultaten är sämre, dels på att inte alla hingstar fungerar med denna metod men också för att det blir betydligt dyrare än de andra metoderna. Stoet måste undersökas av veterinär flera gånger per dygn under brunsten, jämfört med en gång varannan dag vid färsk sperma, och det drar upp kostnaderna, och gör också att inte alla stationer kan erbjuda denna tjänst. Fördelarna är att sperman kan tas hem i god tid före brunsten, och man behöver inte oroa sig för helger. Det finns också möjlighet att använda hingstar som är döda eller som tävlar under säsongen.

Embryotransfer är egentligen inte en metod att få stoet dräktigt, utan ett sätt att låta henne få föl utan att själv bära fram och föda det. Det innebär också att ett sto kan få mer än ett föl per säsong. Metoden är förhållandevis dyr, eftersom den kräver mycket veterinärt arbete, och det är inte så många veterinärer som erbjuder denna tjänst. Man måste förstås också ha tillgång till lämpliga mottagarston, som synkroniseras till att vara i samma fas som donatorn. Den som överväger embryotransfer rekommenderas att noga resonera igenom saken med en erfaren veterinär i god tid.

Om man ser på statistiken som helhet är det ungefär 2/3 av de betäckta stona som fölar nästa år. Det är alltså en tredjedel av stona som bara innebär kostnader i form av språngavgifter, veterinär- eller seminavgifter, transport och uppstallning, men som inte ger något för detta. Att ha ett sto med god fertilitet och ge henne goda förutsättningar är alltså grundläggande.

 Vad gäller skaderisk finns ingen absolut riskfri metod för stoet, som i värsta fall kan skadas livshotande både vd naturlig betäckning och semin. Sådana skador är dock ovanliga, och den största risken i detta sammanhang utgör fölningen. Även detta går dock bra för det allra mesta och man kan glädja sig åt ett nytt liv.

Vill du läsa mer i bloggen om semin och naturlig betäckning så har det varit uppe några gånger:

https://stuterikry.blogg.se/2015/june/semin-for-fjordhast.html

https://stuterikry.blogg.se/2017/june/sagan-om-hur-finja-blev-till.html

https://stuterikry.blogg.se/2015/april/fri-betackning-eller-betackning-vid-hand.html