stuterikry.blogg.se

Nu är det dags på fortsättningen eller kanske uppföljningen på Annas senaste gästblogginlägg "Vet du när din häst visar rädsla?" Jättespännande forskning, tycker jag. Idag har jag lagt till mina bilder till texten. Så här skriver Anna:

 

Samma forskare följde upp med en ytterligare studie som publicerades i oktober i år. I den senaste studien använde de sig av intervjuer med hästbeteendespecialister som arbetar med ekipage som har problem med oönskade beteenden hos hästen. Det är typiskt för intervjustudier att antalet personer som ingår är mindre än när man använder enkäter, som i den första studien. I stället för att ställa standardfrågor till många människor så kan man gå mer på djupet i intervjuer med ett mindre antal personer. Och även om det ”bara” var åtta personer i studien så utgör de en tredjedel av alla yrkesverksamma på området i Storbritannien, så förhoppningsvis är deras syn och erfarenheter representativa för brittiska hästbeteendespecialister.

Beteendespecialisterna var överens om att rädsla och/eller oro ingår i problembilden hos minst 80% av fallen de hanterar, även om hästägaren eller ryttaren* ofta inte är medveten om det. Genomgående menade de att hästägare och ryttare är dåliga på att identifiera rädsla och oro hos hästarna de hanterar. Även om en del av dem känner igen mer uppenbara tecken, som när en häst stegrar sig eller springer undan, så missar de mer subtila tecken som ett spänt ansiktsuttryck eller tvekande rörelser.

Problemet är inte alltid att människor inte ser att något är fel, men att de misstolkar vad orsaken är till att hästen reagerar som den gör. De engelskspråkiga forskarna använder orden ”naughty” och ”cheeky”; på svenska ligger kanske ”istadig” och ”dum” närmast till hands.

Som alltid i intervjustudier finns det mycket att lära direkt i det som intervjupersonerna säger, och forskarna illustrerar sin rapport med många intressanta citat. Jag återger dem i den engelska ursprungsversionen och hoppas att läsarna kan hänga med (eller använda sig av något av de översättningsverktyg som finns på internet). P1, P2 och så vidare är koder för vilken intervjuperson som sa vad.

·         “They usually will not have recognized those small behavioural signs. [ . . . ] I think most of them would only accept actual attempts to create physical distance. They might see that as fear, if they didn’t interpret it as be naughty or disobedient, or not wanting to do something.”

·         “I think they recognize fear behaviour, but they don’t always label it correctly. [ . . . ] Often it’s maybe misinterpreted to be naughty, cheeky, excited, being a pain, whatever, and not identified as a fear-based response, or anxiety. Especially with anxiety it’s often seen as like excitement—high level energy.”

·         “I had a great pony this week who was a brilliant example and could not have been showing more avoidance behaviours if he tried. I’d just been told just before seeing him that, ‘Oh, he does this, but he’s not scared’. I mean he pretty much showed every subtle avoidance behaviour he possibly could before he started running around. But they just weren’t recognized at all.”

På frågan om hur klienter reagerar när de får förklarat för sig att hästen är rädd menade specialisterna att det finns två olika responser: antingen tar klienten till sig informationen eller så argumenterar de för varför de inte tror att rädsla är förklaringen:

·         “Some will say, ‘Oh, that’s interesting, I didn’t realize that, and that makes sense now you’ve

explained it to me’ and others will go ‘Oh, no, he is not frightened, definitely not frightened’

and give me justifications for why they think the horse isn’t frightened.” P1

·         “I think sometimes they don’t believe me. Sometimes they just think the horses are still being

quite difficult and they can’t quite understand. They just think the horses would always run

away if they’re fearful—that they wouldn’t get pushy and bulky, if they’re fearful.” P5

Huruvida man tar till sig informationen eller inte kan ha att göra med vad man vill kunna göra med hästen. Om man vill kunna rida ut i skogen eller ta hästen till tävlingar vill man att hästen också ska vara med på noterna, och det kan vara svårt att acceptera tanken på att det är rädsla som får hästen att bli motvillig. Det verkar också lättare att ta till sig att hästen är rädd för något som är tydligt främmande för den, som att lastas eller att veterinärundersökas, än att acceptera att den kanske blir orolig av hur den hanteras av sin ägare eller ryttare.

I intervjuerna framkom också att oviljan eller oförmågan att se att motvilliga hästar i själva verket är rädda är effekten av en norm inom hästsporten som handlar om att i första hand få hästar att lyda.

·         “I wonder whether a lot of it comes from a kind of social pressure from the industry as a whole, that you can’t be seen to be fluffy—because then people will think less of you or something. I think there’s a real stigma in the horse world around people who actually treat their horses like proper individuals and sentient beings. I guess when you start thinking about it, it is quite scary because I think essentially the equestrian world is just, what’s the word, sort of a culture of violence.”

Flera av de intervjuade uttrycker att det är svårt att få igenom förändringar så länge som man måste arbeta emot den gängse normen, och att det inte blir bättre när metoder som naturlig hästhantering aktivt använder sig av rädsla som ett arbetsverktyg.

·         “They do create a lot of harm in terms of the perception of fear because they obviously

are using a lot of aversives and they’re creating fear through training. But they obviously talk about it in a way that makes it so magical and sounds like so mysterious and so lovely.”

Min återgivning ovan har fokuserat på problemen, men rapporten presenterar också mycket intressanta insikter och erfarenheter av hur beteendespecialister med hästarnas människor för att få dem att kunna hantera hästarna bättre. Jag har inte utrymme här att presentera alla aspekter som belyses, men artikeln finns att läsa på internet, och den är skriven på hyfsat tillgänglig engelska. Man behöver inte heller vara specialist på vetenskapliga forskningsmetoder för att kunna tillgodogöra sig den.

*Författarna använder termen ”caregiver”, som är en term man använder kring minderåriga för både vårdnadshavare och de som tillfälligt har ansvar för ett barn i skola och barnomsorg. Jag känner inte till någon motsvarande övergripande term på svenska, och ordet ”hästskötare” har en annan betydelse, så jag har valt att skriva om uttrycket som ”hästägare och ryttare”.

Lite mer om hästar och rädsla i gamla blogginlägg:

https://stuterikry.blogg.se/2022/march/mest-modig-radd-eller-nyfiken.html

https://stuterikry.blogg.se/2017/january/latt-att-lasta.html

https://stuterikry.blogg.se/2018/december/att-darra.html

https://stuterikry.blogg.se/2020/july/darra-invartes.html